Boverket backar när det gäller vedspisarna

Va bra att boverket vågar släppa prestigen och ändra ett mindre övertänkt beslut när det gäller våra vedspisar. Jag vill ge boverket kredit för detta, även om det nog egentligen var ganska väntat efter den uppståndelse som Vedspisupproret skapat. Läs mer om boverkets beslut här.

I grunden tror jag fortfarande att beslutet om borttagandet av ”undantaget för våra vedspisar” bottnat i att handläggarna på boverket inte riktigt förstod skillnaden mellan en vedspis och en rumsvärmare (kamin). Vilket jag för övrigt tror att även gäller för många villaägare som ofta lite slarvigt kallar en braskamin i vardagsrummet för ”en vedspis”. Med andra ord var det inte så konstigt att handläggare som inte har någon större branschkännedom också gjorde samma tolkning och inte förstod skillnaden mellan ”en spis” i vardagsrummet och ”en spis i köket”.

Def för en vedspis är som bekant ”en eldstad som primärt är avsedd för matlagning” medan en rumsvärmare är ”en eldstad som är avsedd för primär- eller sekundär uppvärmning”. För en myndighet var det därför ganska enkelt att ”rätta till misstaget” angående våra vedspisar. Att lyssna till sunt förnuft och behålla undantaget för miljökrav när det gäller våra vedspisar, kakelugnar och öppna spisar är därför ett både bra och logiskt riktigt beslut.

Nu återstår ”steg två” att också rädda våra gamla klenoder bland kaminerna som har ett bevarandevärde. Jag tänker här på i första hand de fina gamla gjutjärnskaminerna som så ofta och så väl pryder sin plats. Jag är också den förste att skriva under på att bevarandevärdet av dessa vida överväger de utsläpp av störande ämnen som dessa skulle orsaka. Med bra ved och rätt eldningsteknik är utsläppen försumbara, varför bevarande- och beredskapsintresset även i detta fall borde kunna få företräde.

Men ur ett myndighetsperspektiv blir det ändå en betydligt svårare gränsdragning när det gäller att få igenom ett undantag när det gäller miljökraven för våra äldre kaminer som har ett kulturhistoriskt intressant bevarandevärde. Även de norska testerna från SINTEF, som så ofta hänvisas till i gruppen, visar ändå att kaminerna inte riktigt skulle klara de nya ECO-designkraven. Men att de trots detta ändå är betydligt bättre än sitt rykte. Och som Bengt N påpekar – det är heller inte speciellt många kaminer som ett sådant undantag skulle gälla.

Så även om de gamla kaminerna inte riktigt skulle klara kraven som gäller för nya rumsvärmare så skulle bidraget av skadliga emissioner bli totalt sett mycket litet. Varför det borde gå att argumentera för att även undanta dessa. Men problemet blir hur man ska göra med gränsdragningen. Boverket skulle kunna göra det enkelt för sig genom att överlåta till kommunen att fälla avgörandet. Men detta skulle innebära att vi får hundratals olika tolkningar och regler. Det tror jag inte att vi vill se.

Jag tror heller inte att en gammal ”mer eller mindre utbänd plåtkamin” har någon större attraktion på begagnatmarknaden. Vattenmatlade kökspannor är definitionsmässigt värmepannor ”avsedda för primär uppvärmning” och varken kan eller ska undantas från miljökraven. Det finns all anledning för oss att noga följa det som händer, och det ska bli intressant att få ser hur boverket gör sin gränsdragning. Det handlar trots allt om ganska få objekt som ligger ute på andrahandsmarknaden. Så eftersom dessa har ett stort kulturhistoriskt bevarandevärde borde det med lite god vilja gå att hitta lösningar.

Med detta sagt så tycker jag att vi ska sluta gnälla på boverket och istället försöka föra en konstruktiv och saklig dialog med handläggarna. Det är så lätt att läsa in det man som betraktare vill se när man kritiserar en myndighet. Tänk på att bakom varje myndighetsbeslut finns en människa av kött och blod, och som i de allra flesta fall vill göra ett bra jobb. Jag kan garantera att handläggarna har långt mycket mer på sitt bord att ta hänsyn till, än att till varje pris djävlas med oss som spisägare. Låt oss glädjas åt att vi fått som vi vill när det gäller vedspisarna.

Nu gäller nya tag för att även klara nästa steg. Här tror jag att MSB och beredskapsfrågorna kring vad som händer vid strömavbrott i ett allt mer elberoende samhälle kan vara viktiga argument som talar för vår sak. Men det återstår att se.

Annonser

Mångfald i stället för Enfald

EU-valet har gett mig anledning att även i denna månadens krönika fästa uppmärksamheten klimatfrågan och svårigheten med att förändra vår livsstil. Klimatet är vår tid största ödesfråga.  Trots att klimatfrågan berör, och till och med toppade intresset inför EU-valet, föll debatten ändå tillbaka i ett käbbel om migration, kärnkraft, det skadliga flygandet och vår köttkonsumtion. Medan forskarna talar om för oss att vi måste halvera utsläppen inom ett decennium – så fortsätter vi ändå med att försöka tänja på gränserna till vad planeten tål.

FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald meddelar att uppemot en miljon arter riskerar att försvinna. Utrotningen av arter sker i dag tio till hundra gånger snabbare än under föregående tio miljoner år. Det är allvar nu. Vi måste se  allvaret även inse att vi har fått en ny verklighet att förhålla oss till. Det blir allt tydligare att vårt traditionella samhälle inte klarar utmaningen. Hoppet står istället till alla de miljontals skolungdomar över hela världen följer Greta Thunberg och demonstrerar för sin framtid. Vi vet redan tillräckligt för att vi måste agera. Och vi måste agera nu. Det berör!

Men istället för att ta vara på kraften i ungdomsrevolten så ifrågasätter en del ”förståsigpåare” legitimiteten och letar motargument istället för att ta itu med det verkliga problemet. Man vill förmodligen helt enkelt inte se för att kunna slippa fatta de obekväma beslut som ändå måste tas. Men att komma med dåligt underbyggda och nedsättande kommentarer är enbart löjeväckande och hör hemma i sandlådan.

Vi behöver använda många energibärare och inte enbart satsa på några enstaka. Därav min vala rubrik ”Vi behöver mångfald i stället för enfald”Allt måste inte gå med elektricitet. Det räcker inte med enbart elektrifiering och satsningar på sol- och vindkraft, vi behöver även mer bioråvara och bioenergi. Trots att bioenergin redan nu är den i särklass största och viktigaste förnybara energibäraren, finns den inte ens med bland de prioriterade insatserna hos våra myndigheter (!). Modern energi måste tydligen komma från våra ”två hål i väggen”.

Många miljövänner vill inte se skogens roll för att stävja klimatförändringen. Man ser bara kalhyggen och rovdrift och tror att vi kapar skogen bara för att elda upp. Bioenergi är biodiversitetens fiende. Många tror att skogen växer av sig själv och bara vi slutar avverka så kommer artrikedomen tillbaka och skogen fortsätter att växa och binda kolatomer i alla tider.

Det är naivt att tro att detta är fallet. Att vi i Sverige idag har dubbelt så mycket skog som för 70- 80 år sedan beror på att privata skogsägare, staten och bolagen årligen satsar miljarder och en stor mängd arbetstimmar på att sköta sina skogar. Det är målmedvetet arbete som ökar tillväxten, kvaliteten och livskraften i våra skogar. Skogsägarna ser detta som en investering eftersom skogen och virket ökar i värde. Om de inte får avverka i framtiden kommer de inte heller att satsa på att sköta skogen för en ökad tillväxt.

Ett varnade exempel på vad som kan hända om skogen inte sköts hände i British Columbia i Kanada. Varma somrar och milda vintrar i slutet på 1990-talet ledde till att tallbarkborren plötsligt ökade explosionsartat och förstörde miljontals hektar skog 1999–2015. Sedan drabbades delstaten av skogsbränder och 2017–2018 brann mer än en miljon hektar skog i delstaten. Jag kan inte låta bli att se liknelser med de massiva angreppen av granbarkborren som är på redan förra året dödade mer granskog i vårt land än de omfattande skogsbränderna som fick stort så mediautrymme.

Skogens bidrag för klimatet som kolsänka kan ses på minst tre sätt:

  • Genom fotosyntesen fungerar skogen som kolsänka då träden omvandlar koldioxid från luften till kolatomer i biomassan medan träden växer. Kolförrådet i våra skogar är resultatet av den processen. Då tillväxten i våra skogar är större än avverkningarna binder våra skogar kol.
  • När restprodukter som sågspån, grenar och toppar eldas och ersätter fossil olja och kol eller då biodiesel, bioetanol eller biogas ersätter fossil bensin och diesel som drivmedel.
  • I kampen mot klimatförändringen ersätter trävaror produkter som stål och betong vilka kräver stora mängder fossil energi att framställa, eller andra produkter som till exempel plast som baserar sig på fossila råvaror som kol och olja.

Vi pekar gärna fördelarna i att ersätta fossilt med förnybart. Men vi ”glömmer bort” att råvaran oftast hämtas från vårt skogsbruk. Hälften av ett träd som kapas i skogen blir restprodukter som vi idag använder för värme, el och drivmedel. Skogen är en av våra viktigaste basnäringar och behövs för att vi skall kunna finansiera utbildning, äldrevård, forskning, barndagvård och socialvård.

Det är riktigt att det tar kanske många år innan ny biomassa har bundit tillbaka den koldioxid som frigjorts när trädet ruttnat i skogen eller eldats upp i ett värmeverk. Men vi måste lyfta blicken och se helheten. Biomassa kan aldrig bidra med mer koldioxid än växtligheten en gång tagit upp ur atmosfären. Fossila råvaror som kol och olja – frigör kolmolekyler som varit lagrade i jordskorpan i miljontals år, men som man grävt fram och då tillförs som nytt kol till atmosfären.

Genom ett ansvarsfullt skogsbruk och en biobaserad ekonomi kan vi kombinera ekonomi och klimat och samtidigt se till att våra barn och barnbarn förutsättningar att leva på en planet i balans.

För Europa och världen gäller att under den kommande mandatperioden sätta någon slags färdplan för hur vi ska klara klimatet. Vi måste på allvar koppla klimatpolitiken till det som vetenskapen säger är nödvändigt. Det ska bli spännande att se resultatet av EU-valet. Gjorde vi verkligen rätt val?

Men alldeles oavsett, EU kan bara sätta ramarna. Det verkliga åtgärderna är upp till medlemsstaterna att genomföra. Och därmed är det i slutändan de beslut som du och jag tar i vardagen som kommer att bli avörande. Även om besluten inte är enkla, och konsekvenserna av att inte göra någon ting alls är svåra att förstå, så måste vi alla ta ställning.

Jag känner för Greta Thunberg och jag är beredd att göra mera i min vardag. Jag hoppas innerligt att den rörelse hon startat ska göra skillnad. Men den springande frågan är ändå – Vad tycker du?

Bengt- Erik Löfgren
bengt@afabinfo.com