EU-valet är avklarat för den här gången

Här kommer mina högst personliga tankar om årets EU-val. Trots ett ganska stort utrymme i media var det bara hälften av oss svenskar som lämnade sofflocket och röstade i EU-valet. Ett trots allt ganska högt valdeltagande i förhållande till andra länder i EU. Det har presenterats som en framgång i media. Kan man möjligen ana att det finns en distans mellan EU-parlamentariker och vanligt folk?
I min egen lekmannamässiga analys påpekade jag, redan för någon vecka sedan, att våra största partier, (S) och (M), i valdebatten ägnade sig mer åt att tala om vad motståndaren tycker och tänker än att tala om den egna politiken. Jag menade då att man gjorde ett stort misstag då man som säljarealltid skall sälja på sin egen produkts styrkor, och inte på sina konkurrenters svagheter. Jag tyckte att det var direkt pinsamt att lyssa på debatten där våra kandidater mest ägnade sig åt att misstänkliggöra sina motståndare. Den debatten passar bäst bland ungarna i sandlådan. Och så vitt jag kan förstå är detta också en av anledningarna till att väljarnas dom blev så hård.
Vidare hade Novus, SVT, Fjärrvärmeföreningen m fl redan innan valet påpekat att det var Miljö/Klimat/Energifrågorna som tillsammans med Freden var de viktigaste frågorna hos väljarna. Något som de ”stora partierena” totalt missat. Vilket säkert också varit avgörande när många väljare lade sin röst på miljöpartiet, som blev näst största parti i Sverige. Att just miljöpartiet vuxit beror säkert också på att man även mellan valkampanjerna arbetat med frågor som väljarna tycker är viktiga. Det bygger förtroende och trovärdighet. 
Att Miljö/Klimat/Energifrågan har en låg prioritet hos många av våra folkvalda visar väl också att landets största parti (S) inte kan få fram en enda riksdags- eller regionpolitiker till debatten vid IRETI:s Nätverksmöte i Lidköping. (se inbjudan nedan) Att mindre partier som (Kd) och (Fp) inte kan hitta kandidater är inte så anmärkningsvärt då dessa frågor inte står speciellt högt på deras agenda. Mer anmärkningsvärt är då i det sammanhanget att inte heller (V) ser ut att hitta någon kandidat, då man annars gärna vill profilera sig som ett parti som värnar om god miljö och förnybar energi. Är det bara läpparnas bekännelse i en valrörelse? Upp till bevis – och ställ upp i Lidköping.
IPCC:s rapport talar om att kraftfulla åtgärder behövs för att klara klimatet. Vad vill våra folkvalda i Riksdagen och vad kan de göra när de fått makten. Ett supervalår som detta vill vi erbjuda en diskussion med våra folkvalda riksdagpolitiker om politikens roll i utvecklingen.
Målet med nätverksträffen är att det skall vara kunskapsbyggande och inspirera till ökat samarbete under kommande gemensamma aktiviteter. Samtidigt skall företagen få möjlighet att visa upp, både externt och internt, vad man har att erbjuda på olika marknader.
Fokus när det gäller export ligger denna gång på det som händer på våra speciellt utvalda ochprioriterade exportmarknader i USA, Kanada och Storbritannien. En snabbt växande marknad i USA, nya frihandelsavtal med Kanada och RHI programmet i Storbritannien ger goda affärsmöjligheter för nätverkets företag. Vi får som vanligt tung representation från såväl USA:s som Kanadas ambassader och från Anglo-Nordic Bioenergy som har en god insyn i marknaden i Storbritannien och Renewable Heat Incentive (RHI).
Andra viktiga punkter på dagordningen är hur vi vid LOU skall få bättre upphandlingsunderlag och hur våra myndigheter kan hjälpa till att utveckla nya affärer. STF Ingenjörsutbildning presenterar de nya gemensamma EU-regler som gäller för certifiering av Energi-installatörer. Certifieringen är frivillig och gemensam för EU-länderna. Reglerna har sin bakgrund i Förnybart direktivet, 2009/28/EG, som ska främja användandet av energi från förnybara energikällor.
Till sist vill jag fästa uppmärksamheten på en liten smart bärbar CO-varnare som en av mina trogna läsare tipsade mig om. Det är en liten sak som MMI MiljöMätinstrument AB introducerar, modellen heter Pocket CO Model 300 och är världens minsta och mest prisvärda kolmonoxidmätare. Detta mot bakgrund av den tragiska dödsolyckan i Falköping i vår. En smart liten livräddare….
Annonser

Några tankar inför EU-valet på söndag

Bild

På sofflocket förändrar vi inte Europa. Även om vi är ett litet land med ungefär 1,2 promille av världens befolkning, så kan vi ändå påverka vår framtid. Detta genom att gå till vallokalerna och rösta. Vi må tycka vad vi vill om EU och vad medlemskapet innebär. Men faktum är att EU har ett stort inflytande på det som händer även i vårt land. I förra veckans kortisar flaggade jag för att Miljö/Klimat/Energifrågan är valets viktigaste fråga enligt Novus senaste mätning. Jag är också övertygad om att vi svenskar inte är unika i Europa utan att dessa frågor har en hög prioritet också bland vanliga människor i andra medlemsländer. Bara genom att överge sofflocket kan vi förändra Europa och Världen. Även den längsta resan startar med det första steget. Se till att du får följa med. 

Putin kan vrida åt gaskranen och det hotet har i samband med krisen i Ukraina även i högsta grad ökat energistressen i ett fossilberoende EU. Det är bland annat mot den bakgrunden som EUs omställning till grön energi har blivit en så het fråga i valet till EU-parlamentet den 25 maj. EU:s energipolitik är en ödesfråga som nu tas alltmer på allvar på alla niivåer. EU:s kommande politik gör detta EU-valet till det kanske viktigaste hitintills för oss som vill vara med och bidra till samhällets energiomställning. Jag har noterat att det är främst Miljöpartister, Socialdemokrater och Centerpartister som i årets EU-valrörelse velat lyfta Miljö/Klimat/Energi bland de frågor som det snackas om.

Hälften av Sveriges miljöpolitik bestäms i Bryssel. Tidningen Miljöaktuellt har tagit pulsen på partiernas kandidater till parlamentsvalet den 22-25 maj och för att utröna vilken miljöpolitik de tänker föra om de får möjlighet. Här finns länkarna till svaren: Utfrågning: Här är kandidaternas miljöprioriteringar, EU-valet: Politikerna missar den gröna dimensionen, Fem viktiga parlamentsbeslut 2013, Här är partigrupperna, Valprognosen: Mittenpartierna förlorar många röster.

Spelar det då någon roll vad EU-politikerna tycker och beslutar? Svaret är tveklöst ja. EU-parlamentet har stor makt och de nyvalda parlamentarikerna ska i höst ta itu med EUs klimat- och energimål fram till 2030. Det som delar både partier i Sverige och länder inom EU är nu istället frågan om hur mycket EU ska tillåtas detaljstyra omställningen till förnybar energi. Här driver Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet frågan att EU ska få binda upp medlemsländerna kring målen förnybar energi och ökad effektivitet i energiutnyttjande, medan Moderaterna och Kristdemokraterna i våras röstade emot planerna på att EU ska få detaljstyra energiomvandlingen.

Klimatförändringen kommer att vara ett av de största problem som mänskligheten står inför under de kommande åren. Stigande temperaturer, smältande glaciärer, tilltagande torka och översvämningar är alltsammans tecken på att klimatförändringen pågår. Vår jord och framtidens generationer utsätts för ett enormt hot, och detta tvingar oss att handla snabbt. Europeiska unionen har sedan flera år aktivt deltagit i kampen, både internt och på internationell nivå, och har prioriterat dessa frågor, vilket återspeglas i EU:s klimatpolitik.

Dessutom har EU integrerat minskningen av växthusgasutsläppen i alla åtgärdsområden för att därigenom uppnå följande mål: effektivare användning av mindre förorenande energi, renare och mer balanserade transporter, ansvarsöverföring till företagen utan att hota deras konkurrenskraft, fysisk planering och jordbruk i miljöns tjänst och skapandet av gynnsamma förhållanden för forskning och innovation. Läs mer om EU:s klimatpolitik här.

I februari i år genomförde EU-parlamentet en första omröstning om energi- och klimatpolitiken. 341 av EU-parlamentets 766 ledamöter röstade då för att EU ska sätta upp tre bindande mål till 2030. 263 ledamöter röstade emot. Ingen bergfast majoritet alltså, vilket gör årets val än viktigare. De tre bindande målen är: Att utsläppen minskar med 40 procent, Att andelen förnybar energi höjs till 30 procent och Att energianvändningen blir 40 procent effektivare.

För att cítera Aftonbladets Lena Melin: ”Den som tror att valet till EU-parlamentet handlar om att utse några högbetalda lallare som ska vinmingla i fem år har fullständigt fel. EU-valet är minst lika viktigt som riksdagsvalet. Det påverkar ditt liv, mer än mycket annat. Maria Wetterstrand skriver att EU faktiskt förfogar över ett av de potentiellt mest effektiva styrmedlen för att minska klimatutsläppen, om de bara vågade använda det: utsläppsrätterna.

Om vi ska klara att stoppa klimatförändringen måste vanliga människor som du och jag bry oss om, ta oss ut ur hopplöshetens och maktlöshetens förlamande grepp och skaffa oss den kunskap som gör att vi kan kommunicera effektivt med våra beslutsfattare. Men går det? Javisst, för de flesta av oss är det till och med ekonomiskt lönsamt. Det första steget på den resan är att lämna sofflocket och gå och rösta i EU-valet på söndag.

Citizens Climate Lobby (CCL) startade i USA

Jag vill i detta inlägg ge lite uppmärksamhet åt CCL som nu även finns representerat i Sverige. Jag har här direkt kopierat från deras hemsida nedanstående text som jag tycker i många stycken är tänkvärd. Det handlar om vad man skulle kunna kalla en ekonomisk grundlag, ”Så länge de fossila bränslena är billigast kommer de att förbrännas”. Lösningen man föreslår bygger på en Stadigt stigande koldioxidskatt med 100 % utbetalning.

Om vi ska klara att minska utsläppen av koldioxid från fossila bränslen måste dessa alltså bli dyrare. Det gör vi enklast med en skatt som läggs på alla fossila bränslen vid införseln till Sverige (eller ännu bättre, EU). Skatten ska vara anpassad efter hur mycket koldioxid som respektive bränsle skapar vid förbränning. Alltså högre för kol än för olja, och högre för olja än för gas. Men vi vill inte bara minska utsläppen, vi vill stoppa dem helt. Därför måste de fossila bränslena göras dyrare och dyrare, år efter år. Detta åstadkommer vi med en stadigt stigande koldioxidskatt, år efter år, tills alla fossila bränslen försvunnit ur handeln.

Ett viktigt problem med en stadigt stigande koldioxidskatt är att allmänheten kommer att drabbas av prishöjningarna på fossila bränslen. Och det är ju meningen med denna skatt! Så hur får vi allmänheten att acceptera dessa stadigt stigande priser på fossila bränslen?

Jo, vi delar ut hela intäkten från koldioxidskatten till allmänheten igen i lika stora delar till varje vuxen medborgare (och halv andel till högst 2 barn per familj). Varje vuxen medborgare får alltså varje månad på sitt skattekonto sin del av hela koldioxidskattens intäkt till staten. Staten behåller inte ett enda öre! Hela skatten delas ut igen, i lika stora delar.

Priserna på de fossila bränslena och på alla varor som producerats med fossila bränslen kommer att stiga, men majoriteten av befolkningen kommer upptäcka att skatteåterbäringen från koldioxid­skatten blir lika stor som, eller större än,  dessa kostnadsökningar. Och därmed garanteras väljarnas stöd för denna skatt. (Erfarenheterna från British Columbia, den västra provinsen i Kanada, där man infört en koldioxidskatt som påminner om detta förslag visar att majoriteten av väljarna vill ha kvar koldioxidskatten där.)

Effekten av skatten kommer att bli att allt fler människor försöker undvika att köpa de allt dyrare fossila bränslena. Och det är just detta vi vill uppnå! Kreativiteten hos befolkningen kommer att skapa massor av koldioxidfria lösningar efterhand som priserna på fossila bränslen stiger.

Det är viktigt att starta med en liten skatt, som får växa år efter år. Både medborgarna och företagen behöver tid att ställa om. Efterhand kommer fler och fler att minska sin konsumtion av fossila bränslen genom tilläggsisolering, annat val av uppvärmning, effektivare transporter, osv.

Och ganska snart kommer de hållbara energialternativen att vara de billigaste! Inga subventioner av vindel och solel kommer att behövas. Staten kan koncentrera sig på att underlätta utbyggnaden av hållbar energiproduktion genom att ta bort hinder och bygga ut smarta elnät.

Man måste tydligt tala om att koldioxidskatten på fossila bränslen kommer att höjas år efter år tills all förbränning av fossila bränslen har upphört. Bara genom sådana besked kommer både allmänhet och företag att inse spelreglerna och kunna anpassa sig till dem. Och sedan behöver staten inte längre försöka avgöra vilka klimatåtgärder som är bäst (och subventionera dem). När politikerna väl lagt fast att koldioxidskatten kommer att höjas år efter år tills alla fossila bränslen försvunnit ur handeln, kan marknaden själv avgöra vilka alternativ till de fossila bränslena som är mest lönsamma.

Är detta realistiskt? Ja, faktum är att det är det enda riktigt realistiska verktyget som hittills presenterats.

Stadigt stigande koldioxidskatt med 100 % utbetalning

  • löser själva problemet, vilket inte många andra verktyg gör
  • är otroligt enkel att införa, ingen ny administration behövs, eftersom Skatteverk och skattekonton redan finns
  • är rättvis: de som förstör klimatet måste betala för denna förstörelse och de andra slipper
  • kan införas mycket snabbt – och det behövs! Klimat­förändringen väntar inte…!

Men stadigt stigande koldioxidskatt har ändå några viktiga nackdelar som måste hanteras. Alla medborgare har inte samma chans att undvika att använda fossila bränslen. Glesbygd med dålig kollektivtrafik är mer bilberoende än andra delar av landet. Men att vara bilberoende är inte samma sak som att vara beroende av fossila bränslen. Det finns andra drivmedel som biogas och el, och staten måste aktivt underlätta övergången till fossilfria bränslen i glesbygden. Och kommunerna måste sluta planera bebyggelse i områden där kollektivtrafik inte bär sig. Men detta är ju just vad som krävs om klimatförändringen ska stoppas.

En invändning som förts fram mot denna typ av koldioxidskatt är att alla äldre inte behöver utdelning av skatten eftersom de inte använder lika mycket fossila bränslen. Men de röstar. Och vem ska avgöra vilka som behöver skatte­utdelningen? Det är enklast att ha ett rättvist system där alla får lika stor andel av skatteintäkten. (Jämför med barnbidragen. Det finns många som inte behöver barnbidrag, men det har ansetts rättvist att alla får samma bidrag ändå.)

Stadigt stigande koldioxidskatt med full utbetalning har en enorm fördel i att den kan accepteras av hela den politiska skalan från vänster till höger. Skatten ökar inte skattetrycket och orsakar inte ökad byråkrati. Den kan införas snabbt och överlåter åt marknaden att lösa klimatproblemet, genom att stimulera hela samhället till att minska användningen av fossila bränslen. Kom upp med något bättre den som kan!

Allt fler ekonomer uttalar sig för denna skatt. Och i USA växer en allt starkare rörelse fram, som målmedvetet arbetar med att förklara fördelarna med stadigt stigande koldioxidskatt med full utbetalning. Den heter Citizens Climate Lobby (CCL). 

CCL arbetar strukturerat och målmedvetet enligt ett väl beprövat mönster. Metoden bygger på att utbilda de egna aktivisterna, att skriva insändare, delta i möten och inte minst, att uppvakta politiker och beslutsfattare och presentera förslaget om en stadigt stigande koldioxidskatt med full utbetalning. Verksamheten är organiserad i grupper som genomför en handlingsplan varje månad.

Klimatsvaret – CCL Sverige menar att vi behöver något liknande i Sverige, en mycket mer målmedveten insats för att påverka politiker och allmänhet. Och det är tyvärr mycket bråttom. CCL har en intressant och fungerande metod. Vi kan lära mycket av dem!

Har du lust att hjälpa till?  Hör av dig i så fall! Som Lester Brown säger: ”Att rädda civilisationen är ingen soffliggarsport!”.

PS  Enligt WTO-reglerna får ett land som inför en koldioxidskatt göra undantag för exportindustrin och även lägga en motsvarande tull på varor som producerats i ett land utan koldioxidskatt, så att varor från sådana länder inte får oskäliga prisfördelar. DS

 

Ny test av vedpannor visar vägen

Vedeldning är bra
Den bidrar till att hundratusentals svenskaa villaägare får lite mer pengar över i våra plånböcker. Ur klimatsynpunkt bidrar dessa vedpanna till att vi inte ökar växthuseffekten eftersom koldioxiden som avges vid förbränningen är samma mängd som det växande trädet en gång hämtat upp från uteluften. Att elda med en energikälla som finns lokalt innebär också att vi inte är lika sårbar för omvärldens oroshärdar. Ett aktuellt exempel är väl konflikten i Ukraina där Ryssland hotar att strypa gasleveranserna med konsekvenser inte bara för Ukraina utan för en stor del av Västeuropa.

Energimyndigheten har nu redovisat en ny test av nio olika vedpannor och konstaterar att en ny vedpanna med ackumulatortank är en bekvämare teknik som kan i det närmaste halvera vedförbrukningen och samtidigt minskar emissionerna till miljön. Testet har genomförts med likartade förhållanden för alla nio pannorna. Fukthalten på veden var mellan 15-20 procent. Sju av de nio vedpannorna i testet har en effektivitet, verkningsgrad, på 85 procent eller bättre. Den bredden imponerar. Allra bäst verkningsgrad hade de två pannorna som hade lambdastyrning, Vedolux 350 från Värmebaronen och V40 Lambda från CTC. Båda dessa fick verkningsgrader på över 90 %. För några veckor sedan presenterade Energimyndigheten en likande test av Pelletspannor. I jämförelse ved- och pellets har vedpannorna idag ungefär samma verkningsgrader som pelletspannorna. Men med något högre utsläpp till miljön.

Testet har utgått från att vedpannan eldas mot en ackumulatortank, vilken med rätta också presenteras som värmesystemets hjärta. Att enbart titta på pannas verkningsgrad räcker inte. Energimyndigheten betonar också att hela värmesystemet systemverkningsgrad är beroende av hur bra isolerad ackumulatortanken är, att den är rätt dimensionerad och optimalt installerad. Det finns också många andra fördelar med en ackumulatortank, då den ökar bekvämligheten samtidigt som användaren får ett effektivare uppvärmningssystem med lägre utsläpp. Detta sätter, som så ofta, fokus på yrkesmannens kunskaper.

Tyvärr saknas denna kunskap hos många av landets installatörer. Många installatörer saknar helt enkelt erfarenhet av att installera ved- och pelletspannor, och det leder till att man inte heller förstår hur systemen fungerar. Den okunskapen blir än mer påtaglig om man som konsument vill kombinera en biopannan med andra energibärare som t ex solvärme. Därför är det klokt att välja installatörer som har en dokumenterad erfarenhet av hur systemen ska installeras och driftsättas. Kan inte installatören ge dig tydliga drift- och skötselanvisningar på hur din anläggning kommer att fungera, och hur du skall göra för att kunna använda ditt nya uppvärmningssystem på bästa sätt, kan det vara läge att välja en annan installatör.

Dålig vedeldning är ett problem
Att elda med ved är klimatsmart bara om det sker på rätt sätt och med en utrustning som är så effektiv som möjligt. Utsläpp och prestanda går här hand i hand. Utsläpp påverkar både din hälsa och miljön är oförbränd energi som samtidigt sänker din verkningsgrad och ökar ditt behov av bränsle.

Förutom att titta på verkningsgraden är det därför intressant att även studera redovisningen av hur stora utsläppen är av kolmonoxid, oförbrända kolväten och stoft som pannorna släpper ut. Här tycker jag att CO-halten oftast är den uppgift som säger mest om tekniken och därför är intressantast att jämföra. Kolmonoxid bildas vid ofullständig förbränning. Denna kan orsakas på många olika sätt. Till exempel med en felaktig bränsle/luftblandning, för låga förbränningstemperaturer eller bristfällig turbulens i förbränningen.

Låga halter CO är därför en bra indikator på att pannan förbränner veden under stabila och kontrollerade former. Det innebär samtidigt att ”pannan tar befälet över eldaren” och att förbränningen därmed också är mindre känslig för eldarens eventuella misstag. Den vedpanna som har de lägsta utsläppen, V40 Lambda från CTC, släpper bara ut 198 milligram CO per kubikmeter, vilket är bara 1/20 av emissionerna jämfört med Molle 35 som släpper ut hela 4 482 milligram per kubikmeter rökgas. En bidragande orsak till den stora skillnaden kan säkert vara att Mollepannan saknar både en aktiv styrning (via lambdasond) och fläkt, varför förbränningen är helt beroende av rökkanalens självdrag.

Störst är skillnaden i utsläpp av oförbrända kolväten (OGC). Även här är det Mollepannan som har de högsta utsläppen Hela 90 gånger högre än Viadrus Hefaistos P1 som har de lägsta utsläppen. Utsläppen av stoft är överlag ganska små, men även här finns skillnader. Pannan med högst utsläpp av stoft släpper ut två och en halv gånger mer än de båda vedpannorna med lägst utsläpp.

Vi är nu på väg att skärpa miljökraven inom EU. Och sammantaget visar testet att det bara är de mer utvecklade pannorna med fläktar och aktiv lambda-styrning som har förutsättningar att klara den nya strängaste miljökraven. Om vi i längden ska acceptera en ökande vedeldning i våra tätorter behövs det att flera av våra panntillverkare utvecklar tekniken så att den blir mer ”förlåtande”.

Pannans effekt
I Energimyndighetens rapport pekar man även på behovet av att pannan måste ha rätt effekt för att installationen ska bli bra. Något som jag bara delvis kan hålla med om. Självklart måste effekten vara tillräcklig för behovet. Har pannan för låg effekt i förhållande till vad huset behöver kan det innebära att man får elda oftare än man räknat med och att det kanske är svårt att få tillräckligt med energi för att värma både huset och ackumulatortanken.

Visst kan jag också hålla med om att en för panna med för stor effekt också kan orsaka problem, men detta problem är då främst orsakat av att man installerat en för liten ackumulatorvolym. En fackmannamässig dimensionering av ackumulatorvolymen löser problemet och en större tank innebär både lägre emissioner och en bättre bekvämlighet då man får färre uppstarter. Enligt branschpraxis ska den minsta volymen på en ackumulatortank alltid kunna ta emot den energimängd som ett fullt vedinlägg i eldstaden producerar. Med bra ved och verkningsgrader runt 85 % kan vi överslagsmässigt säga att en liter ved tillverkar ungefär 1- 1,2 kWh energi, och att 500 liter vatten med en temperaturskillnad på 50 grader tar emot ungefär 30 kWh.

Om vi då utgår från att vedpannan har en vedvolym på ungefär 100 liter så tillverkas någonstans runt 100- 120 kWh vilket innebär att den minsta ackumulatorvolymen behöver vara någonstans i härandet 1 800- 2 000 liter. Alltså ofta en betydligt större volym än den tank som tillverkaren ofta rekommenderar. Har man bara en tillräckligt stor ackumulatortank innebär det bara att en hög effekt på pannan värmer tanken snabbare, och omvänt att en lägre effekt tar lite längre tid. Men notera gärna att en lägre effekt faktiskt ibland kan uppfattas vara en fördel Detta då pannan under uppeldningen samtidigt värmer huset, och uppvärmningen från tanken enbart sker de timmar då det inte brinner i pannan. En längre brinntid innebär att tankens urladdning börjar senare och man upplever att volymen därför att tiden mellan eldningarna blir längre. Det betyder att det är den totala vedvolymen som man kan stoppa in i pannan, under den tid som man kan sköta eldningen, som kommer att avgöra hur stor den största volymen på ackumulatortanken behöver vara.

Pannan effekt är alltså inte betydelselös, men det viktigaste är att installatören väljer rätt storlek på tanken. Energimyndighetens test visar att för tre av vedpannor avviker effekten markant jämfört med vad tillverkaren angett. Vedpannan V202 K UB från Extuna har till exempel 26 procent lägre effekt än vad tillverkaren angivit Medan två vedpannor har högre effekt. Det är Viadrus Hefaistos P1 som har 46 procent och Molle 35 från Mollepannan som har 42 procent högre effekt än tillverkarens egen uppgift. Så även här kommer installatörens kunskap och erfarenhet att ha en avgörande betydelse.

Med bra pannor är det bara att stoppa in ved och tända på, men för att få en optimal nytta krävs det att installatörerna vet vad man gör. Här hittar du resultaten av Energimyndighetens test.

Programmet för IRETI:s Nätverksmöte den 16- 17 juni i Lidköping börjar bli klart

Sedan IRETI-projekten inleddes under sommaren 2013 har målsättningen varit att etablera en gemensam plattform för framförallt de små och medelstora företag inom bioenergibranschen som vill växa genom att etablera sig på nya marknader. Verksamheten ska ske i nära samarbete med företagen och på företagarnas villkor. Detta sker genom att:

  • Etablera IRETI som en gemensam aktör för med ansvar för samordningsinsatser
  • Utveckla nya produkter och affärer genom att skapa en fysiskt test- och utvecklingsplatsplats
  • Erbjuda företaganpassad exporthjälp med ökad närvaro på internationella mässor och konferenser
  • Initiera bättre anpassad utbildning och information till såväl fackfolk som slutanvändare
  • Ta hand om, och arrangera besöksresor för att visa vad vi kan

Som verksamhetsledare för IRETI-projekt är min uppgift att vara samordnare och koordinator för de aktiviteter som nätverkets företag vill att vi ska satsa på. Dessa aktiviteter tas fram gemensamt vid de nätverksmöten som vi håller två gånger per år. Försommarens möte har ett både digert och intressant program som även borde intressera många utanför de närmast aktiva. Vi har denna gång engagerart nyckelpersoner från både USA:s och Kanadas ambassader och även en tung företrädare från Storbritannien, för att presentera förutsättningarna att göra affärer på våra kanske viktigaste mottagarländer

Vi har också ett block där representanter för våra myndigheter tillsammans med VGR presenterar vad man från det offentliga kan bidra med i form av olika stöd och bidrag. Vi har också med ett block där fokus ligger på hur vi kan få bättre upphandlingsunderlag vid offentlig upphandling. Just detta är ett ständigt återkommande problem som företagen ofta lyfter fram. Alltför många underlag är under all kritik. Vi presenterar, och vi tittar närmare på, de nya reglerna för Certifiering av installatörer mm.

Som så mycket annat kokar det mesta ned till politiska beslut. Utan en politisk färdplan som läggs fast med trovärdiga och hållbara politiska beslut kommer vi inte att lyckas. Och ett supervalår som detta vill vi därför gärna ha en diskussion och en debatt mellan företrädare för de olika partierna. Eftersom vi jobbar nationellt och internationellt vill vi då helst se företrädare från politiker på riksdags- eller EU-nivå, eller politiker som är erkända som talesmän (eller kvinnor) i dessa frågor. Mer om programmet som det ser ut just nu hittar du här.

Att klimat, energi och miljöfrågan kommit bort i valdebatten kan tyckas lite märkligt då Novus i sin senaste väljarundersökning redovisade att svenska folket rankar frågan som valets viktigaste. Trots det verkar åtminstone vissa av riksdagspolitikerna se detta som en ”icke-fråga”. Än märkligare är att man inte prioriterar frågan högre mot den bakgrunden att de flesta politiker samtidigt säger sig värna om de små och medelstora företagen. Vår bransch bidrar till en kostnadseffektiv och trygg energiförsörjning i ett oroligt Europa. Vi genererar jobb och skatteintäkter i många glesbygdskommuner och vi ser till att försörja våra städer med både mat, råvaror och energi.

I detta fallet vill jag främst hänga ut Folkpartiet och Vänsterpartiet som har – trots flera påstötningar – inte visat något som helst intresse att vilja delta i den debatt debatten. Kristdemokrater och Socialdemokraterna har i alla fall svarat att man försöker hitta någon som kan företräda partiet i debatten i Lidköping. Centerpartiet, Moderaterna och Miljöpartiet har direkt tackat ja och skickar tunga företrädare för partiet till Lidköping. 

Kan det möjligen vara så att det ovanstående är representativt för hur partierna värderar frågan, eller är det så att frågan inte känns lika aktuell när EU-valet är över och det är låååångt till riksdagsvalet i höst? Man kan naturligtvis ha åsikter kring vad en debatt i ”Lilla Lidköping” kan åstadkomma, eller ifrågasätta om IRETI-nätverket är ”rätt typ av arrangör”. Men oavsett vad man tycker så representerar de frågor som vi vill debattera vad många av våra företag vill att vi skall ta upp. Vårt arbete är alltid förankrat i företagen och har bärighet på det som just företagaren tycker är viktigt.

På IRETI:s sändlista står fler än 100-talet personer och företag, varav 35- 40 företag redan deltagit aktivt i några av de aktiviteter vi enats kring. Det kan vara både nya marknader och frågor som man upplever som barriärer och problem. IRETI:s uppgift är att ”äga och driva” de gemensamma frågor som annars lätt ”faller mellan stolarna”. Vi tror att det är företagen som vet bäst vad som behöver göras för att skapa tillväxt och nya arbetstillfällen.

Detta borde vara en viktig anledning att komma till Lidköping. Nätverksmötet den 16- 17 juni är ”öppet för alla”. Det betyder att alla som har ett intresse för att få veta lite mer om vad branschens företag tycker och tänker är välkomna.

Jag önskar härmed alla hjärtligt välkomna till Lidköping den 16- 17:e juni. 

Några tankar runt EU-valet

När jag lyssnar på årets debatter mellan våra politiska kandidater blir jag djupt besviken. Jag tycker att det är mycket märkligt när både våra partiledare och våra EU-politiker tycks vara mer intresserade av att tala om vad den ”andra sidans” politiker tycker och tänker. Jag får intrycket av att man tror sig veta mera om motståndarnas partiprogram än om det egna partiets program och ståndpunkter. Flertalet av de debatter jag lyssnat på i årets valrörelse har varit riktiga lågvattenmärken och präglas av att debattörerna bara tala om vad andra partier gör och hur fel det gör. Har man verkligen inget eget program att presentera? Vad vill man egentligen?

Som företagare har jag alltid blivit itutad att vår gyllene regel är att man alltid ska sälja sin vara genom att presentera de egna produkternas styrkor och kvalitéer. Något som helt verkar ha kommit bort hos våra politiker i årets valrörelse. Att försöka sälja in förtroende och tillit genom att tala illa om sina konkurrenter har aldrig fungerat i näringslivet, och jag är rädd för att det fungerar lika illa i politiken. Jag kan inte undgå att Magnus Ugglas låt ”Jag mår illa” dyker upp i min hjärna.

Hela 23 procent av svenskarna anser att Miljö/Klimat/Energi är den viktigaste frågan i EU. Det framgår av en ny Novus-undersökning som presenterades i veckan inför EU-valet den 25 maj. I klartext betyder det att svenska folket anser att detta är viktigare än frågan om arbetslöshet och arbetsmarknad och ekonomi. Detta är ingen överraskning för oss som arbetar i branschen, då vi länge flaggat för att just miljön, klimatet och energin är våra ödesfrågor. Men av detta märks inte mycket i debatten, där politikerna är alltför upptagna med att misstänkliggöra varandra istället för att lyssna till väljarna och försöka fånga upp vad det som väljarna bryr sig om. Det finns uppenbarligen ett glapp mellan våra folkvalda och väljarna. Ett glapp som inte direkt ökar intresset för oss att vilja gå till valurnorna. Många väljare ger vi upp och många tycker att det heller inte spelar någon roll. ”-Min röst betyder ju ändå ingenting”.

Men det är så fel det kan bli. Demokrati betyder folkstyre eller folkmakt. Det finns även ett samband mellan mänskliga rättigheter och demokrati. Rättigheten att rösta utgör grunden för hela vår samhällsbyggnad. När vi går till vallokalen så skall vi veta vår röst trots allt gör skillnad. Vi kan tillsammans visa vad vi vill i vårt land, och vi kan tillsammans påverka den väg och den inriktning som 300 miljoner Européer tar. Det kommer att göra skillnad då det samtidigt blir en viktig vägvisare för hela den övriga världen. Inte minst viktigt i de förhandlingar som pågår om ett nytt frihandelavtal med USA som representerar ytterligare 300 miljoner människor. Vårt lilla land har redan visat att det går att bygga välstånd samtidigt som vi värnar om våra hjärtefrågor. Nu är det dags att övertyga resten av världen. Ingen resa börjar om man inte tar det första steget. Visa vad du tycker – gå och rösta den 25 maj.