Dödsfall i samband med arbete i pelletsförråd

Träpellets, liksom annan biomassa, upplevs av de flesta som ett både ofarligt och miljövänligt sätt att värma bostäder och lokaler. Men i onsdags omkom en man 40-årig man i Falköping som befann sig i en silo och rensade träpellets från väggarna. Han påträffades livlös av sina arbetskamrater. Dödsorsaken är ännu inte fastställd, det kan vara sjukdom, men polisen misstänker att det kan vara kolmonoxidförgiftning eller syrebrist. Det är ännu alltför tidigt att gå in på en eventuell orsak i det enskilda fallet, men det tragiska dödsfallet väcker ändå ett antal tankar. Det är okänt för många att biologiskt material, som t ex pellets, i slutna utrymmen kan skapa en livsfarlig miljö.

Inom sjöfarten är detta en välkänd risk, men trots rigorösa föreskrifter har det ändå inträffat flera dödsolyckor. 2005 omkom en matros på ett fartyg vid Gruvön sedan han gick ner i ett trapphus intill ett lastrum med massaved. Ett år senare miste en matros livet på ett fartyg i Helsingborgs hamn med träpellets på ett liknade sätt. Samma år dog en matros på ett fartyg i Skelleftehamn, också detta i ett trapphus intill ett lastrum, denna gång med träflis. 2007 miste två personer livet på ett lastfartyg i Timrå med lastutrymmet fyllt av timmer.

Luften i utrymmen där till exempel pellets eller träflis lagras kan vara livsfarlig att andas in. Även om syrehalten är på en bra nivå, kan giftiga gaser som kolmonoxid bildas vilket snabbt kan leda till medvetslöshet och dödsfall. Kolmonoxid som utsöndras av alla typer av organiskt material i kontakt med luft kan vara en dödlig gas som inte syns eller luktar. Är halten kolmonoxid hög kan det räcka med några få andetag för att tuppa av. Även lägre halter kan leda till medvetslöshet efter några timmars vistelse i utrymmet.

Att dödsfall och förgiftningsolyckor in facto sker visar, i ett vidare perspektiv, att det saknas kunskap ute på fältet och/eller att handhavandet har brister. Vem som äger frågan och vem som kan läggas till ansvar är i detta sammanhang inte relevant. Frågorna vi alla måste ställa oss är: Har vi verkligen gjort tillräckligt, för att informera om riskerna? Är det något vi skulle kunna gjort bättre? Det är naturligtvis lätt att bli efterklok när något sådan här händer och set som har hänt kan vi inte göra ogjort. Men vad vi däremot kan göra är att ta lärdom av detta för att se om vi kan agera annorlunda för att förhindra att det inte händer igen.

Vi måste veta – inte bara tro oss veta
Är verkligen den kunskap och information som finns lättillgänglig? och Vad vet vi egentligen om riskerna? Det är riktigt att problemet är känt. Inte minst inom sjöfarten där man också har ett ganska omfattande regelverk att följa när det gäller bulktransporter. Och säkerligen är våra bränsletillverkare som hanterar dessa råvaror också väl medvetna om riskerna. Men hur är det ute hos användarna?

I rapporten från Arbetsmiljöverket 2011 finns en hel del att läsa om lagring av pellets och andra biologiska råvaror.
(http://www.av.se/dokument/publikationer/rapporter/RAP2011_02.pdf) Svedbergs rapport är en utmärkt faktasammanställning kring risker, gränsvärden, olyckor etc. Men rapporten är på nästan 50 sidor, och vilken villaägare är så intresserad att han verkligen läser detta och tar till sig riskerna när han investerat i vad han menar är ”miljövänligt ofarligt träbränsle”. Det är egentligen först när något hänt som vi människor förmår att ta till oss relevant information. Det är naturligtvis bra att det finns skyltar som upplyser om riskerna. Men räcker det? VET VI hur många av landets pelletssilos som har denna skylt monterad? Eller TROR VI att de finns uppsatta hos alla våra kunder bara för att vi bett åkarna och installatörerna att dela ut dessa dekaler?

Enligt MSB:s statistik år 2012 fanns det 86 757 pelletseldade villapannor i landet. Om vi antar att 20 % av dessa (1 av 5 – rätta mig om någon har en bättre siffra) köper sin pellets i bulk, så finns det ute i landet 17 350 potentiella riskobjekt bland landets villaägare. Hur många av dessa är MEDVETNA om riskerna och hur många VET hur man ska bete sig?

Vad vet vi som jobbar i branschen egentligen?
Svedberg påpekade i sin rapport att det ”saknas väsentligen publicerade studier av gaser i små och mellanstora pelletsförråd” och pekar på att det som finns är en studie av 15 mindre pelletsförråd i Österrike. Där samtliga av förråden redan efter 1-3 dagar överskred KTV (yrkeshygieniskt rekommenderat korttidsvärde (15 min)) med i medeltal 50 %. I Sverige finns, enligt Svedberg, endast en mycket begränsad pilotstudie genomförd med enstaka mätningar i sex mindre villaförråd. I två av dess registrerades halter som översteg NGV (yrkeshygieniskt nivågränsvärde (8 timmar)), i de övriga uppmättes inga halter. Svedbergs slutsats är att det behövs betydligt mer mätdata för att med god säkerhet kunna bedöma sannolikheten för livsfarliga halter av kolmonoxid.

Knappast en speciellt stabil vetenskaplig grund att stå på om vi vill hävda att ett pelletsförråd är ofarligt. Att riskerna sannolikt inte är så stora när det gäller små villaförråd pekar väl trots allt det faktum att dessa olyckor ändå är mycket ovanliga. Men att folk dör utan att vare sig branschen eller våra myndigheter ens vet hur stort problemet- och riskerna är för 17 350 pelletseldade kunder är definitivt inte tillfredsställande.

När en olycka som denna i Falköping sker så hamnar frågan på nytt i fokus. Låt oss därför hoppas att denna tragiska olycka ändå utmynnar i att våra myndigheter tillsammans med branschföreträdarna tar reda på hur vanligt det är att villaägarnas pelletsförråd innehåller halter av kolmonoxid. Och att det informeras brett och sakligt om riskerna så att vi slipper fler tragiska olyckor. Att vi behöver mer kunskap i detta är det nog i dagsläget ingen som protesterar emot. Men för att det skall hända något måste någon ”äga frågan”. Då ser jag det som en självklarhet att våra myndigheter skyndsamt ser till att det kommer fram medel så att forskare och branschorganisationer ges möjlighet att ta fram det uppgifter vi behöver veta.

Pelletsförbundet medverkar i två stora projekt Pelletsplattformen och Safe Pellet. Mot bakgrund av det som skett tycker jag att en snabb uppstart skulle kunna vara att redan i dessa pågående projekt till att sammanställa åtminstone det man vet idag. Enligt Aseks (Arbetsgruppen för samhällsekonomiska kalkyl- och analysmetoder inom transportområdet) beräkningsmodell är kostnaden för ett dödsfall i trafiken 31,3 miljoner kronor, medan kostnaden för en svårt skadad person beräknas till 5,7 miljoner kronor. Hur mycket är vi beredda att satsa på att öka säkerheten på detta område?

Nedan finns några ytterligare länkar till aktuell information angående detta tema.
http://www.pelletsforbundet.se/sites/publicfiles/forradsskylt_2014.pdf
http://www.pelletsforbundet.se/sites/publicfiles/qua_-_pelletsforrad-_pelletsforbundet_1.pdf
http://www.av.se/dokument/afs/AFS1993_03.pdf
http://webshop.falck.com/se/foretag/sakerhet/kolmonoxidvarnare

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s