Vem bär ansvaret?

När IPCC i höstas släppte sin klimatrapport trodde jag i min enfald att media  skulle ”översvämmas av artiklar” med koppling till detta tema. Men med facit i hand har det varit förvånande lite om klimatet i media trots dessa larmrapporter. Hur kan det ha blivit så här?

Detta leder mig osökt in på den verkligt stora utmaningen vi alla står inför: Hur skall vi tränga igenom bruset? När media lägger större intresse åt hästköttsskandaler och internationella budgetstup än ödesfrågan om planetens överlevnad, inser man att intresset för dessa frågor är iskallt. När heller inte ens den bevisade globala uppvärmningen kan ”tina upp detta” blir det svårt att ens våga tro på en förändring. Utan medias blåslampa kommer våra beslutsfattare i såväl företag som bland politiker att förmodligen bara fortsätta med att bekvämt luta sig tillbaka och skjuta frågan på framtiden.

Trots att IPCC:s forskare entydigt pekar på att vi bara kan använda max en tredjedel av de idag kända oljefyndigheterna om vi skall klara klimatmålen så fortsätter sökandet efter nya fyndigheter med accelererande hastighet. Den svenska regeringen är inte heller undantagen. Regeringen duckar och tillåter att vårt eget Vattenfall får fortsätta arbetet med att öppna upp nya kolgruvor i Tyskland. Ett annat exempel är att Lundin Oil, som är bara ett av världens många energibolag, fortsätter att leta nya oljefyndigheter, också i allt känsligare områden, nu senast i Barents Hav. Det är uppenbart att Money Talks och kortsiktiga vinster får gå ut över kommande generationers välstånd. Man glömmer så lätt att vi egentligen bara lånar vår planet av våra barn.

Jag har hört att forskningen lär kunna bevisa att vår hjärna bara ”ser” det man vill se, att vi har lättare att ta till oss det som stärker vår egen uppfattning och förtränga det som talar emot. Jag kan rekommendera läsarna att även kolla på de kommentarer som ofta finns där det allt som oftast poppar upp en mängd ”förstå-sig-på-are” som alltid tvärsäkert anser sig ha rätt och att man vet mycket bättre än t ex IPCC:s samlade kunskapsbank. En ny studie visar att klimatskeptiker oftare än andra tror på konspirationsteorier. Då är det är lätt att inse att det inte ens är lönt att försöka bemöta deras insikter.

Detta fenomen till förnekelse gäller för många områden och naturligvis inte bara inom vår bransch. Men visst höjer man ändå lite extra på ögonbrynen när vi vecka efter vecka ser även tunga ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademins (KVA:s) energiutskott så kategoriskt fördömma, och i debatt efter debatt även försvara, sitt motstånd för satsningar på förnyelsebar energi. Kanske är det nu dags att föryngra akademins ledamöter för att få in hjärnor som är öppnare och vill se andra lösningar än de traditionella. Det är ändå dessa yngre hjärnor som skall leva med konsekvenserna av det samhälle vi skapar idag.

Jag skulle gärna vilja se svaren på den samlade journalistkårens tre vanligaste frågor: –Hur kan det ha blivit så här? -Vem bär egentligen ansvaret? och till sist brukar det alltid komma -När tänker du avgå?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s