En motor som körs på förnybara bränslen släpper ut bra koldioxid

Problemet är inte kolet i sig, utan snarare dess ursprung. I kampen mot klimatförändringarna är förnybart kol som ersätter fossilt kol den på kort sikt kanske allra viktigaste åtgärden. Jag har här översatt en artikel från Neste kämpar mot klimatförändringarna och verkar för en cirkulär ekonomi. Finska Neste är även den ledande producenten i världen av förnybar diesel.

Det är ett faktum att om man mäter utsläppen av växthusgaser vid avgasröret på ett fordon så får man ungefär samma resultat oavsett om motorn går på fossilbaserade bränslen eller på förnybara bränslen framställda av biobaserade råvaror. Varför annonseras då att förnybara bränslen som skapar betydligt mindre utsläpp? Och vad är förnybart kol? Om du någonsin har tyckt att det är förvirrande är den här artikeln för dig.

Att förstå svaret kräver att vi tittar närmare på det vi kallar ”kolcykeln” – eller den naturliga cirkulationen av kol mellan levande varelser och olika delar av planeten. Här är några exempel på hur det fungerar (och ja, du kanske kommer ihåg några av dessa termer från din skoltid)

  • Fotosyntes – växter tar upp kol (i form av koldioxid, dvs CO2) från atmosfären och använder det för att växa
  • Andning – djur och människor släpper ut kol (i form av CO2) till atmosfären när de andas
  • Diffusion/Exsolution – oceaner byter kol (CO2) med luften ovanför dem

Dessa interaktioner mellan tre kolreservoarer – atmosfären (luft), biosfären (levande varelser) och hydrosfären (haven) – utgör en stor del av jordens kolcykel. Denna kolcykel är känsligt balanserad. Det finns dock en annan mycket viktig reservoar: litosfären. Litosfären är den översta, fasta delen av jorden. Den lagrar stora mängder kol, mestadels i form av kol, gas och olja. När det är ”fångat” i litosfären stannar kol där under mycket, mycket långa tidsperioder – till och med i miljoner år. Om den lämnas orörd frigörs den endast mycket ibland genom händelser som vulkanutbrott, vilket leder till att kol släpps ut i atmosfären i form av CO2.

Medan rörelsen av kol mellan biosfären, atmosfären och hydrosfären kan ses som en del av den naturliga kortsiktiga kolcykeln, kan rörelse av kol in i och ut ur litosfären förstås som en del av den långsiktiga kolcykeln. Det vi kallar förnybart kol (biogent) kommer alltså från biosfären, atmosfären och hydrosfären – men inte från litosfären (fossilt).

Och här är problemet
Under de senaste århundradena har litosfäriskt kol inte förblivit orört, eftersom den mänskan i allt större utsträckning har utnyttjat detta kol under industrialiseringens gång. Faktum är att vi har brutit ständigt ökande mängder kol, gas och olja. Vi har omvandlat dessa avlagringar av kol från litosfären till energi i form av värme, elektricitet och bränslen (mest genom att bränna det) och låtit de resulterande utsläppen tränga igenom in i jordens atmosfär. Det är denna massiva störning av planetens naturliga kolkretslopp som har lett till en drastisk ökning av koncentrationen av CO2 i atmosfären, vilket i sin tur skapar växthuseffekten, värmer upp planeten och gör att det globala klimatet genomgår betydande förändringar. Problemet är inte att CO2 finns i atmosfären – problemet är att koncentrationen av CO2 i atmosfären har ökat med nästan 50 procent sedan början av industriåldern.

Bra CO2 och dålig CO2
Med tanke på sakernas naturliga ordning är CO2 inte ond som sådan. Det är bara en kemisk förening – om än en mycket viktig sådan. Utan CO2 skulle växter inte växa och livet skulle inte vara möjligt. Men när man överväger effekterna av mänsklig aktivitet på jordens kolkretslopp, blir det tydligt att källan till kolet eller CO2 har stor betydelse. Så på ett sätt kan vi säga att CO2 är dåligt om kolet kommer från litosfären – även känd som ”fossil” CO2. Det är resultatet av att man tar kol från långtidscykeln och lägger till det i korttidscykeln. Genom att bränna allt större mängder fossila resurser har vi tillfört enorma mängder extra kol från litosfären till atmosfären. Med resultat att vi ökat den totala koncentrationen av CO2 i atmosfären. Detta eftersom den kortsiktiga cykeln inte har ett naturligt sätt att binda det kolet eller få det tillbaka under jordens yta tillräckligt snabbt.

Därför är det säkert att säga att vi måste stoppa (eller åtminstone drastiskt minska) vår användning av fossila resurser om vi vill begränsa den globala uppvärmningen. Vi måste låta den långsiktiga cykeln göra sitt jobb och hålla fast vid sin andel av kol. Skogen är i detta sammanhang ingen långsiktig cykel.

Detta för oss diskussionen till ”bra” CO2. Bra CO2 är att använda kol som redan är en del av det kortsiktiga kretsloppet och som naturligt cirkulerar mellan biosfären och atmosfären.

Föreställ dig att det inte fanns några människor på jorden. Det skulle fortfarande röra sig kol från biosfären till atmosfären och vice versa när växter skulle växa och förfalla – och det skulle inte vara några problem med det. Det här är kolkretsloppet vi kan använda oss av. Innan växten förfaller och avger sitt kol som CO2 tar vi detta kol på en liten omväg och gör om det till biobränslet som nämns i början av denna artikel. Varför ska vi fördröja det oundvikliga ögonblicket av utsläpp några få år genom att inte utnyttja biomassa för energiändamål? Den totala koncentrationen av kol i atmosfären påverkas inte av det.

Målet med koldioxidneutralitet
Ju mer vi utvecklar och använder teknologier som åstadkommer koldioxidneutralitet, desto närmare kommer vi målet – vilket innebär att vi inte tillför mer kol till den kortsiktiga kolcykeln än vad som naturligt kan bindas.

Idag används förstås fossila resurser fortfarande till många saker, bland annat vid omvandlingen till energi. Fossilbaserad energi kan fortfarande användas vid produktion av förnybara och biobaserade bränslen eller tillverkning av material som plast: lastbilen som levererar råvarorna kan köras på till exempel fossilt bränsle, eller så kan processanläggningen drivas med energi från kol eller gas.

Det är därför du kan se rapporter om att förnybara produkter leder till kanske 70, 80 eller 90 procent mindre utsläpp än deras fossilbaserade motsvarigheter. De återstående utsläppen kan minskas ytterligare, om alla fossila energikällor ersätts med förnybara eller om till exempel eventuella kvarvarande utsläpp fångas upp.

Även om vi tror att det kommer att vara möjligt att ha faktisk koldioxidneutralitet (eller till och med negativitet om vi lyckas ta mer kol från atmosfären än vi lägger till den) i framtiden, finns det redan potential att skapa en enorm skillnad med lösningarna tillgänglig idag – just nu och i stor skala. Och eftersom varje kilo fossilt kol som vi kan undvika från att släppas ut i atmosfären räknas, är det klokt att använda dessa förnybara lösningar för att ersätta dålig CO2 med bra CO2.

Sammanfattning: Javisst, en motor som körs på förnybara bränslen släpper också ut CO2, men det är i sammanhanget bara bra. Liksom ett kraftvärmeverk som ersätter olja och kol också är bra.

Bengt Erik Löfgren
bengt@afabinfo.com

Elbilen bör inte vara det enda alternativet.

Det ensidiga fokuset på att elektrifieringen av våra transporter skall lösa våra problem är både kostsamt och direkt farligt. Det är det fossila bränslet som orsakar klimatpåverkan – inte förbränningsmotorn i sig. EU:s beslut att till 2035 förbjuda alla fordon som drivs med förbränningsmotorer är klimatmässigt kontraproduktivt då det även drabbar alla fordon som går på biodiesel, biogas, etanol och så kallade e-bränslen. Den mest kostnadseffektiva klimatnyttan borde utan minsta tvekan vara förnybara drivmedel i förbränningsmotorer. Åtminstonepå kort sikt.

Om det är avgaser och partiklar som är problemet borde våra politiker i stället rikta fokus på att få bort alla äldre fordon som utan avgasrening ger höga utsläpp. Det är utsläppen från bromsar, däck och vägdamm som idag står för nästan 100 % av trafikens bidrag till partiklar.

Elektrifieringen av transportsektorn kan mycket väl visa sig vara en återvändsgränd. Även om vi har ett elöverskott i dag så kommer datahallar, fossilfritt stål och batterifabriker att konkurrera om elproduktionen. Elektrifieringen av våra transporter kräver dessutom en ny fungerande infrastruktur för laddning byggs upp över hela landet. En uppbyggnad som kommer att ta många år att bygga upp. Dessutom kräver laddstationer med snabbladdning stora – och varierande – effektuttag i ett redan nu underdimensionerat elnät.

Gas, diesel och olja kan ersättas med biologiska alternativ som vi kan producera inom landets gränser. Ny elproduktion – och batterier – kräver jordartsmetaller där hela världen är helt beroende av Kinas vilja att producera och exportera. Jag vill med skärpa påpeka att vi här inte har några alternativ! Vi lägger alla våra ägg i Xi Jinpings korg.

Visst är elbilar och elektrifierade transporter ett bra alternativ. Men det får bara inte bli det enda. Det senaste årets turbulens på världens energimarknader borde väl med all tydlighet ha lärt oss vad ett ensidigt beroende kan ställa till med. Om det hettar till så litar i alla fall inte jag mer på Kinas Xi Jinping än jag litar på Rysslands Vladimir Putin.

Vi behöver alltid ha alternativ. Infrastrukturen för biobränslen finns på plats, fordonen likaså. Det är bara att se till att våra politiker ger teknikneutrala styrmedel så att framtiden kan ha fordon med förbränningsmotorer drivna med biodrivmedel. Men jag ser naturligtvis gärna också en hybrid där eldrift inte är det enda alternativet.

Bengt Erik Löfgren
bengt@afabinfo.com

Greenpeace bedriver ”medial prostitution”

Greenpeace menar att biodrivmedel och att förbränning bioråvara är en falsk lösning på klimatkrisen. Man hävdar att forskningen har insett det, miljörörelsen har insett det, nu måste politikerna göra det samma. Jag vill gärna som svar påstå att detta inte är sant. Istället har en majoritet av forskarna, liksom många av våra politiker, istället insett de samband jag beskrivit här ovan. Kanske är det Greenpeace som borde tänka om? Greenpeace ägnar sig åt populistisk ”medial prostitution” som bromsar viktiga åtgärder.

Våra förnybara energibärare är fler än vind- och solenergi. Alla behövs om vi tillsammans ska klara våra utmaningar. Bioenergin är både i Sverige och globalt den i särklass största. Men att elda bioenergi är alltmer ifrågasatt av miljörörelser både nationellt och internationellt. Många blandar ihop avskogningen i Amazonas, palmoljeplantager i Indonesien med fula svenska kalhyggen och ser bioenergin som någonting fasansfullt.

Istället för att samverka med skogsindustrin för att få skogen att växa snabbare och utveckla ett skonsammare skogsbruk skapar miljörörelsen med Greenpeace i spetsen onödiga konflikter. Att låtsas att man inte förstår skillnaden mellan biogen koldioxid och fossil, stänger fler dörrar till samverkan än de öppnar. Jag, och många medmig. är övertygad om att ett skogsbruk går att förena med även en användning av skogens råvaror. Både som byggmaterial, förpackningar, textilier, drivmedel och energi.

Att vi skall värna våra kvarvarande naturskogar och vara rädd om biodiversiteten (artrikedomen) håller jag med om. Likaså att ifrågasätta om vi verkligen måste avverka i de naturskogar som fortfarande finns kvar. Enligt Greenpeace handlar naturskogen om c:a 10 % av den svenska skogen som ännu inte är påverkad av skogsbruk. Det borde inte vara svårt att hitta samsyn i den andelen när det gäller bevarandefrågan. Att stora kalhyggen och granplanteringar skapar monokulturer och är fula är också lätt att hålla med om. Men allt detta är en helt annan debatt. Vi kapar inte skog för att elda upp.

Vi måste se till helheten
När miljörörelsen så kategoriskt menar att naturen inte känner någon skillnad på biogen- och fossil koldioxid vägrar man se till helheten. Man förnekar därmed också indirekt, där den globala forskningen i princip är helt enig, att den pågående klimatförändringen orsakas av förbränning av fossil energi. När sedan Greenpeace hävdar att det är så bråttom att minska utsläppen, att vi inte har tid att vänta på att ny skog upp, gör man en ordentlig tankevolta. Gallring t ex, ökar ljusinsläppet i skogen vilket ökar tillväxten. Efter en avverkning växer det gott om buskar och sly som också binder koldioxid, och bland denna sly skjuter ståndskogen upp.

Men den springande punkten blir ändå att förklara med vilket energislag vi skall ersätta de 140 TWh bioenergi som vi använder dag. Många tror att en aktivare energibesparing, mindre biltrafik och el från vind- och sol kommer att lösa problemen. Men 140 TWh innebär detta att vi måste dubbla dagens elproduktion. Samtidigt som elektrifieringen av samhället i övrigt också pekar mot en fördubbling och fler av våra kvarvarande kärnkraftverk kommer att pensioneras och fasas ut. Ska vi ställa om fjärrvärmen till eldrift lär det bli tufft även med effekt och överföringskapacitet. Många storstadsbor lär få frysa och få problem att ladda sina elcyklar! Det är mer än lovligt naivt att tro att bioenergin inte behövs.

Men på en punkt måste jag hålla med Greenpeace – tidsfönstret vi har för att komma bort från fossilanvändningen är på väg att rinna ut! Men mitt stalltips måste ändå bli att om vi skulle sluta använda bioenergi så vi kommer att gå tillbaka till kol och olja. Då frigörs ändå mer fossilt kol som legat bundet i jordskorpan i många miljoner år. Kontraproduktivt av miljörörelsen.

Kolbalansen är viktig
Den biomassa som eldas kan aldrig släppa ut mer kol (läs koldioxid) än det kol som bundits under tillväxten. När biomassa växer och dör kan det liknas vid naturens egen andning. På samma sätt som koldioxiden i utandningsluften från 7- 8 miljarder människor blir ett nollsummespel då det kol (kolhydrater mm) som vi äter och bryter ner återgår till det biologiska kretsloppet.

Vi behöver alltså inte sluta andas för att rädda klimatet, lika lite som vi behöver avstå från att använda naturens biomassa för våra behov. Skogen växer snabbare än vår avverkning och vi har idag i Sverige dubbelt så mycket skog idag som vi hade för 40 år sedan.

Vi kapar heller inte skog för att elda upp. De 140 TWh bioenergi som vi har i vår energibalans kommer till nästan 100 % från de biprodukter som faller från vår skogsindustri. I vår massaindustri blir svartlut och tallolja en biprodukt och från sågverken faller sågspån, bark och bakar. En stor del av dessa biprodukter blir lokalt producerad el och värme vid våra kraftvärmeverk.

Ökad konkurrens om skogen
Att den fossila energia i större utsträckning måste bli kvar i marken är viktigt. Det gäller inte bara bensin och diesel utan vi behöver även se över vår användning av plaster som tillverkats av oljeprodukter. Det går utmärkt att i de flesta fall byta plastpåsar mot textil- och papperspåsar. Men en ökad konkurrens om den biologiska råvaran kommer att påverka våra val. Inblandning av biodrivmedel till våra transporter (nödvändig om vi skall nå våra klimatåttaganden), liksom utvecklingen av bioplaster, textilier mm från bioråvara riskerar enligt miljörörelsen en ökad skogsskövling.

Samtidigt kommer allt oftare propåer från samma miljörörelse om att vi måste bygga mer i trä- då stål och betong är stora klimatbovar. Det kan vara läge att påminna om att vi hittills INTE lyckats genmanipulera träd så att det växer plank och bräder i skogen. Istället blir ungefär hälften av det vi avverkar restprodukter såsom bakar, grot och sågspån mm. Vi ska naturligtvis inte låta dessa restprodukter ligga och ruttna i skogen utan istället utnyttja dessa som fjärr- och kraftvärme. Genom att lokalt producera el i våra fjärrvärmeverk minskar vi samtidigt också flaskhalsarna i överföringskapaciteten av elström. Om vi istället satsar på att öka tillväxten i våra skogar kan vi bygga ändå mer i träkonstruktioner och långvarigt låsa in kol och samtidigt få mer biprodukter över till anda nyttigheter.

Jag bor själv i ett hus som byggdes på 1860-talet, och jag förmodar att huset kommer att stå i minst 100 år till. Timret i mina väggar växte förmodligen redan på 1700-talet. Kolet i mina väggar har varit inlåst i kanske 400 år! Naturligtvis är byggnationer i trä därför ett bra sätt att låsa in atmosfäriskt kol i byggnader och möbler under lång tid. Och om vi samtidigt använder restprodukter som blev över till att ersätta fossila bränslen ger detta t o m en ännu bättre kolbalans.

Fake news
När Greenpeace menar att biodrivmedel och att förbränning bioråvara är en falsk lösning på klimatkrisen är det ”Fake News”. Greenpeace borde tänka om? Greenpeace ägnar sig åt populistisk ”medial prostitution” som bromsar viktiga åtgärder.

Att söka det som förenar brukar lösa upp problem och konflikter. De flesta av oss är nog överens om att vi behöver spara och hushålla, att vi ska värna om vår miljö och vår biologiska mångfald. Även att vi ska använda vår energi så smart som möjligt. Vi är nog dessutom också ense om att det är bråttom då klimatförändringen går snabbare än väntat.

Med detta sagt menar jag avslutningsvis att vi åtminstone på 20–30 års sikt kommer att behöva alla tillgängliga förnyelsebara energibärare för att klara planetens utmaningar. Globalt ger biomassa mer energi än alla andra alternativa energibärare ger tillsammans. Om framtidens energibärare blir vätgas, elström från ny kärnkraft något annat vill jag inte spekulera i. Men jag vet att biomassa kommer att användas där den gör mest nytta och där skogsägaren får rimlig avkastning.

Bengt- Erik Löfgren
bengt@afabinfo.com

Litar du verkligen mer på regimen i Kina än den i Ryssland?

I slutet av oktober gjorde Dagens Nyheter en genomgång av EU:s metallberoende. Artiklar och sammanställningar som borde oroa både svenska och europeiska beslutsfattare som nu satsar allt på en total och omfattande elektrifiering av samhället. Många av komponenterna som ingår i ett elektrifierat samhälle är beroende av vad som sammanfattas under rubriken ”kritiska råvaror”.

Sedan efterkrigstiden har vi i västvärlden satsat på mer och mer fossila bränslen. Hela EUs energianvändning är till stor del beroende av olja, kol och gas. Inom transportsektorn kommer 95 procent från importerad olja. Nyligen kom EU:s beslut att bryta oljeberoendet och satsa fullt ut på elektrifiering. Från 2035 får bara el- och vätgasbilar säljas i unionen. Beslutet hyllas av politiker till höger och vänster.

Därmed har vi bytt naturgas från Ryssland mot jordartsmetaller metaller från Kina. Kinas dominans på den här marknaderna är påtaglig. För lätta sällsynta jordartsmetaller är EU:s Kinaberoende 99 procent.

För tunga sällsynta jordartsmetaller är beroendet 98 procent. För magnesium är Kinaberoendet 93 procent och för scandium 66 procent. De här metallerna behövs i dag bland annat för vindturbiner.

För kobolt gäller att 68 procent av metallen kommer från Kongo där kinesiska företag helt kontrollerar detta koboltflöde. Kina har även höga andelar av världsproduktionen av en rad andra kritiska metaller. Litium kommer i dag till 78 procent från ett enda land, Chile, där Kina äger företagen som ansvarar för produktionen. För kobolt anges störningsrisken till ”medelstor” medan risken för störningar i litiumtillförseln anses låg. Bägge dessa är kritiska metaller i batterier.

Paralleller med kriget i Ukraina
Det är lätt att föreställa sig ett scenario liknande Ukrainakriget, där Putin ersatts av Xi Jinping. En kinesisk invasion av Taiwan. Vilka motmedel har EU och västvärlden då, när det inte finns några alternativa leverantörer av nödvändiga råvaror? DN:s journalist konstaterar att ”Europa riskerar att gå i samma fälla som man gjorde med Ryssland”.

Jag har sagt det förut och jag säger det med en dåres envishet igen: ”Allt måste inte drivas med elektricitet”. Vi borde i stället prioritera mångfald. Varför lägga alla äggen i samma korg? En kombination av elektrifiering och biodrivmedel är en mycket klokare strategi. Förnybar el + förnybara flytande drivmedel för Europas bilar. Det är inte förbränningsmotorn vi skall förbjuda det är det fossila drivmedlet. Vi måste riva upp EU:s beslut att förbjuda förbränningsmotorer.

Istället för import av sällsynta jordartsmetaller från länder utanför Europa skulle en satsning på biobaserade bränslen kunna täckas av en produktion inom EU och samtidigt skapa jobb, inkomster och utveckling i våra landsbygdsregioner.

Biobränslena är cirkulära. Våra åkrar och skogar producerar ny, jungfrulig biomassa varje år. Här borde bioenerginäringen få stöd från miljörörelsen i stället för att motarbetas.

Bengt-Erik Löfgren
Bengt@afabinfo.com

Tankar om Ackumulatortankar

Vem kunde tro att villaägare som för bara något år sedan rev ut fungerande värmepannor och installerade värmepumpar nu på nytt installerar kompletterande värmekällor. Eller att villaägare som investerat i nya ved- och pelletspannor nu har svårt att få tag på bränsle. Gamla sanningar och energiråd gäller inte längre. Stigande energipris, brist på biobränslen, höja räntor och en skenande inflation har lett till att landets villaägare hamnat i en allt besvärligare situation. Lärdomen för oss alla borde vara att inte lägga alla äggen i samma korg. Oavsett vilken energibärare vi väljer så är det bra om vi samtidigt har alternativ. Vi behöver tänka mer flexibelt.

Putins krig i Ukraina, liksom terrorattackerna mot gasledningarna i Östersjön, har kommit att bli en väckarklocka för många. Ett smärtsamt uppvaknande även för EU som innan kriget klassat fossilgasen från bl a Ryssland som ”hållbar”. Ett gasberoende som nu tillsammans med krigets handelssanktioner har lett till skenande energipriser, galopperande inflation och höjda räntor. Detta visar med tydlighet hur sammanlänkad världshandeln är, och hur sårbart vårt moderna samhälle har blivit för yttre hot och oroshärdar. Med ens blev det uppenbart för alla vilket kraftfullt vapen som kontrollen över energileveranserna är. Detta oavsett om det är gas- eller elledningar eller störningar i stora produktionsanläggningar som oljeplattformar eller kärnkraftverk. I ett Europa som var mycket beroende av ryska gasleveranser skapade bortfallet och medföljande prisökningar närmast en paniksituation.

Vår energibalans, är tack vare en hög andel inhemsk bioenergi, inte lika sårbar som våra grannar i Centraleuropa. Vi har dessutom möjlighet att producerar mer el än vi behöver och kan därför bidra till att mildra effekterna i bl a Tyskland. Trots detta har stigande gaspriser i Europa även påverkat elpriset och Sverige. Såväl energiexperter som myndigheter varnar nu dessutom för att den kommande vinterns energiförsörjning kan komma att bli besvärligare. Svenska Kraftnät talar till om möjlig effektbrist och om att det finns risk för tidvis bortkoppling från stamnätet.

Med detta sagt är vi allt fler som inser tryggheten i att använda lokalt producerad energi för våra behov. Att se över sina energikostnader har blivit en prioriterad fråga för landets villaägare. Att kapa beroendet av omvärldens oroshärdar har även hamnat på agendan hos våra myndigheter och flertalet av våra politiker.

Som villaägare behöver vi bygga kombi-system med multifunktion. Att inte låsa in oss till en enda energibärare och värmekälla. Med en ackumulatortank som hjärta i ditt värmesystem har du många möjligheter. Om du t ex dockar din luft/vattenvärmepump till en ackumulatortank kan du ladda tanken är elströmmen är billig och sedan fördela värmen jämnare över dygnet. På så sätt kan du optimera nyttan av att gå över till ”timtaxa” som ger den billigaste elen. Du sparar pengar och hjälper samtidigt samhället att kapa effekttoppar i elnätet.

Med en ackumulatortank i systemet kan du också alltid använda den energi som för stunden är bäst tillgänglig och/eller mest lönsam. Tanken kan laddas med alla typer av energibärare. Din uppvärmning är framtidsäkrad då systemet över tid enkelt kan byggas ut till att klara ändå fler energibärare. Du kan när som helst bygga vidare och komplettera med värmepannor, värmepumpar och solpaneler. Med ett värmesystem uppbyggt kring en ackumulatortank kan du t ex använda värmepumpen vår och höst, elda med ved, flis eller pellets på vintern när det är som kallast, och få sommarens varmvatten via solpaneler. All elström som vi vintertid kan ersätta med annan energi är dessutom värdefull för andra behov i samhället.

Förhoppningsvis kan dagens energikaos ändå leda till en ökad förståelse för multisystemens tilläggsvärden. Vi borde ha lärt oss att det finns ingen ”silver bullet” som genom ett enda trollslag löser alla problem. När vi i slutet av 1900-talet kastade ut oljeeldningen till förmån för el- och pelletsvärme var det ingen som kunde förutse den situation vi har idag. Nu är det dags igen.

Så länge vi inte har obegränsad tillgång på elenergi används el bäst för att sprida ljus och driva maskiner. Att använda elektricitet för att få 20 grader varmt är exergimässigt felaktigt och riskerar att förr eller senare en ekonomisk baksmälla. Närproducerad bioenergi tar tillvara skogens biprodukter och kan ses som lagrad solenergi redo att användas när behovet uppstår.

Bengt- Erik Löfgren
Bengt@afabinfo.com

Skogsbruket berör och väcker debatt

Hur länge ska vi tillåta att miljöorganisationer blandar korten och sprider desinformation. Varför vill man inte se hela bilden? Skogen är viktig för såväl klimatet som landets ekonomi. Oavsett om vi är en aktiv skogsägare eller en person som gillar att vistas ute i naturen så har vi alla någon form av relation till skogen. Skogen och brukandet av skogen väcker därför mångas känslor. Kalhyggen är fula och planterad skog skapar monokulturer som utarmar den biologiska mångfalden. I artikel efter artikel menar lobbyister att skogen därför gör bäst nytta om den får ståkvar! Men det gäller att se till sambanden och samtidigt värdera alternativen.

Att all biomassa och växande träd lagrar in atmosfäriskt kol är vi alla överens om. Likaså att i stort sett samma mängd kolatomer återcirkulerar till atmosfären när biomassan dött och förmultnat, eller har eldats upp för energiändamål eller via skogs- eller hyggesbränder. Växande biomassa har en kolcykel som omfattar några 10-tals år till skillnad från förbränning av fossilt kol som frigör kolatomer som legat bundet i jordskorpan i miljontals år. Självklart är det därför ur klimatsynpunkt bättre att elda biomassa än att elda fossilt kol. Lika självklart är det naturligtvis att skogens inlagrade kollager minskar med en avverkning. Vi flyttar kol från skogen till andra användningsområden. Sett till just den skogsyta som avverkats så kommer det också att ta några tiotals år innan skogen på nytt byggt upp ett nytt kollager.

Det är i detta tidsspann som konflikten uppstår. Miljövänner menar att klimatfrågan är så akut att vi inte kan elda biomassa då det bundna kolet under några årtionden skulle bidra till ökade utsläpp av koldioxid. Men även gräs och sly på hygget binder kolatomer, om än kortsiktigt. Man ser inte skogen för alla träd och glömmer att titta på vad får vi i stället? Vi avverkar ju för att fylla ett behov och en efterfrågan. Den avgörande frågan blir därför hur smart vi använder vår skog och dess produkter.

1) Mycket av det som avverkas blir plank och bräder som dels låser in biologiskt kol under lång tid, dels också ersätter stål och betong i bygget vilket minskar byggets totala klimatavtryck. Jag bor själv i ett timmerhus som byggdes 1867 med timmer från skogar som började växa i slutet av 1700-talet. Och jag är ganska säker på att mitt hus kommer att lagra kolet i ytterligare ett sekel. Omkring hälften av det timmer som avverkas blir trävaror som fortsätter att lagra kolatomer under lång tid.

2) Av de restprodukter som blivit över när vi avverkat (eller gallrat) tillverkar vi dels energi i form av värme och el i våra värmeverk, dels kan vi göra förpackningar som ersätter plaster och andra fossila råvaror. Även om de är relativt kortlivade produkter så kan de cirkuleras i flera varv innan energin slutligen återvinnes i förbränning.

Vi tillverkar även drivmedel, plaster och textilier från bioråvara. Var fjärde liter drivmedel vi tankar härstammar idag från biomassa. Biodrivmedel som HVO och biogas kan t o m ge ett lägre klimatavtryck än eldrift inom transportsektorn. Allt måste inte gå med elektricitet. Den senaste tidens elprischocker visar med all tydlighet att det kanske inte är den tryggaste energibäraren.

3) Kriget i Ukraina visar också hur sårbar och sammanlänkad hela vår energiförsörjning är. Ryssland har inte tvekat att använda energin som ett vapen vilket lett till skenande priser på såväl energi som dagligvaror inom hela EU. Kriget visar våndan av att vara beroende av några få energileverantörer. Att vi i Sverige har klarat oss bättre än stora delar av övriga Europa beror på att vi tar vara på skogens biprodukter som ersätter fossila energi. Tack vare vår höga andel bioenergi kan vi idag hjälpa våra grannländer att klara delar av sin energibalans. Rysslands agerande borde visat alla nyttan av att ha kontroll över de inhemska energibärare som finns inom det egna landets gränser.

4) Mer än hälften av landets bostäder och lokaler i Sverige värms med fjärrvärme. Bland flerfamiljshus är andelen omkring 90 procent. Nästan tre fjärdedelar av energin till fjärrvärmen kommer från biomassa eller avfall. Om vi leker med tanken att vi plockar bort biobränslet från t ex Stockholms- eller Västerås kraftvärme och låter invånarna frysa i några veckor så inser nog de flesta att alternativet att få värme och el heter olja, kol eller fossilgas. Vilket knappast vore ett bättre klimatval. Med ett fortsatt skogsbruk växer ny biomassa som kan värma oss och lysa upp tillvaron i vintermörkret.

Men många tar vår bioenergi som självklar. Man tänker inte på att 38 % av all energi vi använder härstammar från biomassa. Till allra största delen är detta energi som hämtats från skogsbrukets restprodukter eller ved som av annan anledning inte kan användas för andra ändamål. Hälften av all förnybar energi i världen kommer också från biomassa.

Med detta sagt försvarar jag inte skövlingen av Amazonas eller ren rovdrift i boreala skogar. All användning av naturens resurser måste naturligtvis ske hållbart. Vi har bara en planet, ett klot i universum som har den egenheten att det har ändar åt alla håll. Allt vi hämtar från naturen måste förr eller senare, på ett eller annat sätt, återcirkuleras i systemet.

Om vi bara kunde få organisationer som Rädda Skogen och WWF att bättre förstå hela sambanden så skulle det vara mycket lättare att nå resultat. Jag kan inte förstå varför detta skall vara motstående intressen. Alla borde väl vara intresserad av att vi har ett långsiktigt hållbart skogsbruk som prioriterar tillväxten. På en gallrad och skött skogsfastighet växer träden snabbare och ökar därmed inlagringen av kol under trädens livscykel. Så länge tillväxten i våra skogar är större än uttaget sker en fortsatt positiv inlagring av kol. När vi sedan dessutom använder biomassan till att ta bort fossilt kol på andra håll kan i alla fall jag bara se en vinn-vinn-situation.

Vi behöver naturligtvis diskutera avverkningsmetoder och biologisk mångfald i vårt skogsbruk. Men det är en helt annan debatt. Personligen är jag övertygad om att vi alla skulle nå mycket bättre framgång om vi tillsammans fokuserade på det som förenar, i stället för det som splittrar. Vi klarar inte våra mål utan bioenergi och måste arbeta för ett livskraftigt skogsbruk. Vi behöver ett skogsbruk som ännu bättre kan bidra till mångfald och våra klimatmål.

Det räcker nu, miljöorganisationerna måste sluta att utmåla vårt skogsbruk och våra skogsägare som giriga skogsskövlare. Tillsammans skulle vi kunna nå så mycket bättre resultat, men då måste vi alla se till hela bilden och inte enbart stirra på ett kalhygge.

Bengt- Erik Löfgren
ÄFAB
bengt@afabinfo.com

Vi måste värna Bioenergin

Förnybara energibärare är fler än vind- och solenergi. Alla behövs om vi tillsammans ska klara våra utmaningar. Bioenergin är både i Sverige och globalt den i särklass största. Men att elda bioenergi har blivit alltmer ifrågasatt av miljörörelser internationellt. Många blandar ihop avskogningen i Amazonas, palmoljeplantager i Indonesien med fula svenska kalhyggen och ser bioenergin som någonting fasansfullt.

Istället för att samverka med skogsindustrin för att få skogen att växa snabbare och utveckla ett skonsammare skogsbruk skapar miljörörelsen med Greenpeace i konflikter. Att låtsas att man inte förstår skillnaden mellan biogen koldioxid och fossil, stänger fler dörrar till samverkan än de öppnar. Jag är övertygad om att ett skogsbruk går att förena med även en användning av skogens råvaror. Både som byggmaterial, förpackningar, textilier, drivmedel och energi.

Att vi skall värna våra kvarvarande naturskogar och vara rädd om biodiversiteten (artrikedomen) håller jag med om. Likaså att ifrågasätta om vi verkligen måste avverka i de naturskogar som fortfarande finns kvar. Enligt Greenpeace handlar naturskogen om de c:a 10 % av den svenska skogen som ännu inte är påverkad av skogsbruk. Det borde inte vara svårt att hitta samsyn i den bevarandefrågan. Att stora kalhyggen och granplanteringar skapar monokulturer och är fula är också lätt att hålla med om. Men allt detta är en helt annan debatt. Vi kapar inte skog för att elda upp.

Vi måste se till helheten
När miljörörelsen så kategoriskt menar att naturen inte känner någon skillnad på biogen- och fossil koldioxid vägrar man se till helheten. Man förnekar därmed också indirekt, där den globala forskningen i princip är helt enig, att den pågående klimatförändringen orsakas av förbränning av fossil energi. När sedan Greenpeace hävdar att det är så bråttom att minska utsläppen, att vi inte har tid att vänta på att ny skog upp, gör man en ordentlig tankevolta.

Det springande punkten blir att ersätta de 130 TWh bioenergi som vi använder dag. Många tror att en aktivare energibesparing, mindre biltrafik och el från vind- och sol kommer att lösa problemen. Men 130 TWh innebär detta att vi måste dubbla dagens elproduktion (samtidigt som fler kärnkraftverk pensioneras och fasas ut). Ska vi ställa om fjärrvärmen till eldrift lär det bli tufft med överföringskapaciteten. Många storstadsbor lär få frysa och få problem att ladda sina elcyklar! Kan vi bygga om hela städer och samhällen till lågenergi- och passivhus?

Här måste jag hålla med Greenpeace – den tiden har vi inte! Mitt stalltips är därför att slutar vi använda bioenergi så vi kommer att gå tillbaka till kol och olja. Då frigörs enorma mängder fossilt kol som legat bundet i jordskorpan i många miljoner år. Kontraproduktivt av miljörörelsen.

Kolbalansen är viktig
Den biomassa som eldas kan aldrig släppa ut mer kol (läs koldioxid) än den bundit under sin tillväxt. När biomassa växer och dör kan det liknas vid naturens egen andning. På samma sätt som koldioxiden i utandningsluften från 10 miljarder människor blir ett nollsummespel då det kol (kolhydrater mm) som vi äter och bryter ner återgår till det biologiska kretsloppet.

Vi behöver alltså inte sluta andas för att rädda klimatet, lika lite som vi behöver avstå från att använda naturens biomassa för våra behov. Skogen växer snabbare än vår avverkning och vi har idag i Sverige dubbelt så mycket skog idag som vi hade för 40 år sedan.

Vi kapar heller inte skog för att elda upp. De 130 TWh bioenergi som vi har i vår energibalans kommer till nästan 100 % från de biprodukter som faller från vår skogsindustri. I vår massaindustri blir svartlut och tallolja en biprodukt och från sågverken faller sågspån, bark och bakar. En del av dessa biprodukter blir lokalt producerad el och värme vid våra kraftvärmeverk.

Ökad konkurrens om skogen
Att fossil energi i större utsträckning måste bli kvar i marken är viktigt. Det gäller inte bara bensin och diesel utan också att byta plastpåsar mot textil- och papperspåsar. Men utfasning av olja leder till en ökad konkurrens om den biologiska råvaran. Ökande inblandning av biodrivmedel till våra transporter, liksom utvecklingen av bioplaster, textilier mm från bioråvara riskerar enligt miljörörelsen en ökad skogsskövling.

Samtidigt kommer allt oftare propåer från samma miljörörelse om att vi måste bygga mer i trä- då stål och betong är stora klimatbovar. Det kan vara läge att påminna om att vi hittills INTE lyckats genmanipulera träd så att det växer plank och bräder i skogen. Istället blir ungefär hälften av det vi avverkar restprodukter såsom bakar, grot och sågspån mm. Vi ska naturligtvis inte låta dessa restprodukter ligga och ruttna i skogen utan istället utnyttja dessa restprodukter som fjärr- och kraftvärme. Genom att lokalt producera el i våra fjärrvärmeverk minskar vi samtidigt också flaskhalsarna i överföringskapaciteten av elström. Om vi istället satsar på att öka tillväxten i våra skogar kan vi bygga ändå mer i träkonstruktioner och långvarigt låsa in kol och samtidigt få mer biprodukter över till anda nyttigheter.

Jag bor själv i ett hus som byggdes på 1860-talet, och jag förmodar att huset kommer att stå i minst 100 år till. Timret i mina väggar växte förmodligen redan på 1700-talet. Kolet i mina väggar har varit inlåst i kanske 400 år! Naturligtvis är byggnationer i trä ett bra sätt att låsa in atmosfäriskt kol i byggnader och möbler under lång tid. Och om vi samtidigt använder restprodukterna till att ersätta fossila bränslen ger detta t o m en ännu bättre kolbalans.

Fake news
Greenpeace menar att biodrivmedel och att förbränning bioråvara är en falsk lösning på klimatkrisen. Man hävdar att forskningen har insett det, miljörörelsen har insett det, nu måste politikerna göra det samma. Jag vill gärna som svar påstå att detta inte är helt sant. Istället har en majoritet av forskarna, liksom många av våra politiker, istället redan insett de samband jag beskrivit här ovan. Kanske är det Greenpeace som borde tänka om? Greenpeace ägnar sig åt populistisk ”medial prostitution” som bromsar viktiga åtgärder.

Att söka det som förenar brukar lösa upp problem och konflikter. De flesta av oss är nog överens om att vi behöver spara och hushålla, att vi ska värna om vår miljö och vår biologiska mångfald. Även att vi ska använda vår energi så smart som möjligt. Vi är nog dessutom också ense om att det är bråttom då klimatförändringen går snabbare än väntat.

Med detta sagt menar jag avslutningsvis att vi åtminstone på 20–30 års sikt kommer att behöva alla tillgängliga förnyelsebara energibärare för att klara planetens utmaningar. Globalt ger biomassa mer energi än alla andra alternativa energibärare ger tillsammans. Om framtidens energibärare blir vätgas, elström eller något annat vill jag inte spekulera i. Men biomassa kommer att användas där den gör mest nytta och där skogsägaren får rimlig avkastning.

Bengt- Erik Löfgren
bengt@afabinfo.com

Solparker växer till sig står att läsa i tidskriften Förnybar Energi nr 3/2019

Senast i raden invigdes solparken i Sjöbo som består av 21 000 paneler på en yta motsvarande 16 fotbollsplaner. Beräknad solelproduktion är satt till 5,8 MWh, till rekordlåga 6,50 kr per års kWh. Kostnaden att producera solel har med andra ord sjunkit rejält de senaste åren. Förnybar elproduktion är naturligtvis både bra och nödvändigt om vi skall nå satta klimatmål och el från sol och vind har förmodligen det lägsta klimatavtrycket.

Men det kan ändå vara på sin plats att göra en liten jämförelse med andra fossilfria energibärare. Om vi kan utgå från att en fullstor fotbollsplan motsvarar ungefär 0,7 ha, så täcker ytan totalt ungefär 11,2 ha produktiv jordbruksmark. Alternativ markanvändning skulle kunna vara energiskogsodling.

Odling av snabbväxande Salix-kloner ger energiproduktion i form av flis till värmeverk. Även dessa sker på jordbruksmark och kräver förvisso insatser av ogräsbekämpning, gödsling och eventuellt reglering av vattentillgången för att ge hög produktion. Men en väl etablerad odling kan producera 10-12 ton torr ved per hektar och år, motsvarande energimängden ungefär 5 MWh per ton.

Om motsvarande areal, 11,2 ha, hade planterats med energiskog skulle man när odlingen är etablerad kunna skörda 110- 120 ton biomassa per år, vilket motsvarar 550- 600 MWh lagringsbar bioenergi som är redo att användas när behovet är som störst. Det är 100 gånger mer energi än vad solparken i Sjöbo beräknas producerar.

Med mitt lilla räkneexempel ovan vill jag bara väcka en lite tankeställare till alla som tror att elektrifiering är vårt enda alternativ. Det är naturligtvis fel att direkt jämföra elproduktion med värmeproduktion Men det går även att tillverka elström också i kraftvärmeanläggningar. Om 20 % av energiråvaran i ett värmeverk skulle bli elström är det i storleksordningen mer elproduktion än vad solparken kommer att producera. Dessutom kommer merparten av elen att produceras vintertid då värmeunderlaget är som störst.

Jag tycker naturligtvis att solelproduktionen är jättebra, men jag vill ändå betona att alla förnybara energibärare behövs om vi skall klara klimatmålen. Allt behöver inte vara elektrifierat. Vi glömmer så lätt bort vår allra största energibärare – bioenergin.

Sol, sommar och semester

Den här tiden på året är det svårt att föreställa sig att det även efter denna sommar kommer ännu en vinter. Men det är nu som är den bästa tiden att planera för nästa eldningssäsong. Med den senaste vinters problem i färskt minne är det läge att fundera över vad som kan göras bättre. Inte minst för att våra frågor ska nå en ändå bättre förståelse. Tyvärr är det fortfarande alldeles fö många som sätter ett likhetstecken mellan bioenergianvändning och fula kalavverkningar i skogen med utrotandet av mångfald. Men det behöver inte vara så. Här gäller det att se hela bilden.

Enligt en ny rapport som Energiföretagen beställt kommer elanvändningen år 2045 att öka från dagens 140 till 190 terawattimmar per år – en ökning som motsvarar mer än 1,5 gånger Danmarks årliga elförbrukning. Ökningen beror främst på övergången till en fossilfri fordonsflotta, men även industrins och servicesektorns elbehov väntas öka kraftigt. Ytterligare en utmaning är effektbehovet som väntas öka från dagens 26 till 32 gigawatt år 2045. Lägg sedan till att det redan idag råder brist på nätkapacitet i ett antal regioner, däribland de tre storstadsregionerna. Här är lokalt producerad kraftvärme en underskattad resurs som sällan kommer fram i debatten.

Efterfrågan på fjärrvärme ökade år 2018 på grund av en kallare vinter än 2017. Fjärrvärmeleveranserna till slutkund ökade från 48,3 TWh (2017) till 49,1TWh (2018) vilket gav upphov till ökad biobränsleanvändning. Fjärrvärmebranschen har haft en stadig minskning av fossila bränslen i produktionen sedan 1980-talet. Energiföretagen Sveriges statistik visar att denna utveckling fortsätter. Här kan du se fjärrvärmens bränslemix 2018.

Vi behöver mer än någonsin vår skogsindustri. Skogsägarna måste naturligtvis ha rätten att få bruka sin skog. Visst finns det anledning att förbättra delar av vårt skogsbruk. Allt är inte bra som det är. Men det går att förena ett ökat uttag av biomassa med en hållbar produktion. Ska vi klara våra klimat och miljömål är skogen viktig. Vi behöver bygga mer i trä för att låsa vi in atmosfäriskt kol i byggnader för lång tid. Om vi dessutom ersätter stål och betong med trä så behöver vi såga mer virke – och då blir det ändå mer restprodukter. Grot till våra värmeverk och sågspån att göra pellets av. Ersätter vi sedan el- och fossiluppvärmning, blir klimatnyttan optimal. Detta menar jag borde vara enkelt att förstå bara man höjer blicken en aning och inser att allt inte måste gå med elektricitet.

MSB har nu släppt ”sotarstatistiken” för 2018. Andelen svenska småhus med egen värmepanna är nu bara ungefär 13 % och andelen fortsätter att minska. 2018 sotades 276 040 villapannor. Det är en minskning med 14 500 pannor sedan 2017. Av dessa var 88,5 % fastbränsleeldade. En ljuspunkt för pelletsindustrin är att andelen pelletseldade pannor trots allt ligger ganska konstant på ungefär 80 000 enheter, vilket motsvarar en tredjedel (32 %) av alla villapannor.

PelletsFörbundet har nyligen besvarat en remiss från Boverket med koppling det uppmärksammade ”vedspisupproret”. Boverket har fått ett regeringsuppdrag att se över konsekvenserna av att ta bort undantaget för miljökrav på vedspisar som tidigare funnits i BBR. Konsekvensen av detta skulle bli att det skulle bli svårare för villaägare att nyinstallera vedspisar då dessa skulle omfattas av samma miljökrav som gäller för övriga rumsvärmare (braskaminer). Pelletsförbundet delar här Boverkets slutsats att undantaget bör finnas kvar då miljö- och hälsoeffekterna med ett slopat undantag är mycket marginella. Beredskapsskäl och bevarandeintresset är betydligt större än de negativa hälsoeffekter som skulle uppnås. PelletsFörbundet anser även att bevarandeintresset för de gamla gjutjärnskaminerna som tillverkades fram till 1950-talet borde kunna undantas från miljökraven i BBR. Du kan läsa hela vårt remissvar här.

Katolska kyrkan är världsvid, och Påven som ledare för den spelar en viktig roll för ledare i olika länder. I alla fall vill jag hoppas det, för i denna artikel påminner han oss om att vi ska vårda skapelsen som vi fått oss anförtrodda, och inte förstöra den. ”Framtida generationer står för att ärva en väldigt bortskämd värld. Våra barn och barnbarn borde inte behöva betala kostnaden för vår generations oansvarighet, säger han i sitt starkaste och mest direkta ingrepp än klimatkrisen. Det är alltmer klart att unga människor kräver en förändring”. Påvens anmärkning kom när han mötte ledarna för några av världens största multinationella oljeföretag i Vatikanen fredagen för att diskutera hur brådskande och omfattande utmaningen är och hur central deras roll är när det gäller att hantera utsläppskrisen.

Till sist vill jag avsluta med att kommentera alla de ”förstå-sig-påare” som anser sig veta att Greta Thunberghar en dold agenda, att hon är köpt och att hon enbart är en galjonsfigur där smarta reklambyråer egentligen ligger bakom. Det är närmast ofattbart vilka uttryck som får spridning via sociala media. Är det avundsjuka eller svensk missunnsamhet som ligger bakom?

Det hon lyckats med är en närmast osannolik bedrift. Miljontals ungdomar över hela världen står upp för klimatet inspirerade av Greta Thunborg. Hon har fått tala inför världens mäktigaste personer och har till och med fått audiens hos Påven och support från kändisar som Arnold Schwarzenegger, Dalai Lama och nu senast från Barack Obama för att bara nämna några. “Yes we can, Greta”, skriver förre presidenten Barack Obama på Twitter. – i ett svar till Greta Thunberg. Och enbart Obama har 107 miljoner följare på Twitter. Så hon kan verkligen göra skillnad.

Alldeles oavsett vad som är sant eller inte så tycker jag att alla ”troll” och ”besserwissers” som sprider dessa rykten borde skämmas! Vi borde väl alla vara stolta över att en ung svensk tjej på kort tid lyckas få det internationella genomslag som de allra flesta i vår bransch inte ens vågat drömma om.

Jag avslutar därför med att lyfta på hatten för Greta Thunberg. Med miljontals ungdomar som Greta världen över vågar jag äntligen tro på en framtid för vår planet och njuta av sommaren.

Boverket backar när det gäller vedspisarna

Va bra att boverket vågar släppa prestigen och ändra ett mindre övertänkt beslut när det gäller våra vedspisar. Jag vill ge boverket kredit för detta, även om det nog egentligen var ganska väntat efter den uppståndelse som Vedspisupproret skapat. Läs mer om boverkets beslut här.

I grunden tror jag fortfarande att beslutet om borttagandet av ”undantaget för våra vedspisar” bottnat i att handläggarna på boverket inte riktigt förstod skillnaden mellan en vedspis och en rumsvärmare (kamin). Vilket jag för övrigt tror att även gäller för många villaägare som ofta lite slarvigt kallar en braskamin i vardagsrummet för ”en vedspis”. Med andra ord var det inte så konstigt att handläggare som inte har någon större branschkännedom också gjorde samma tolkning och inte förstod skillnaden mellan ”en spis” i vardagsrummet och ”en spis i köket”.

Def för en vedspis är som bekant ”en eldstad som primärt är avsedd för matlagning” medan en rumsvärmare är ”en eldstad som är avsedd för primär- eller sekundär uppvärmning”. För en myndighet var det därför ganska enkelt att ”rätta till misstaget” angående våra vedspisar. Att lyssna till sunt förnuft och behålla undantaget för miljökrav när det gäller våra vedspisar, kakelugnar och öppna spisar är därför ett både bra och logiskt riktigt beslut.

Nu återstår ”steg två” att också rädda våra gamla klenoder bland kaminerna som har ett bevarandevärde. Jag tänker här på i första hand de fina gamla gjutjärnskaminerna som så ofta och så väl pryder sin plats. Jag är också den förste att skriva under på att bevarandevärdet av dessa vida överväger de utsläpp av störande ämnen som dessa skulle orsaka. Med bra ved och rätt eldningsteknik är utsläppen försumbara, varför bevarande- och beredskapsintresset även i detta fall borde kunna få företräde.

Men ur ett myndighetsperspektiv blir det ändå en betydligt svårare gränsdragning när det gäller att få igenom ett undantag när det gäller miljökraven för våra äldre kaminer som har ett kulturhistoriskt intressant bevarandevärde. Även de norska testerna från SINTEF, som så ofta hänvisas till i gruppen, visar ändå att kaminerna inte riktigt skulle klara de nya ECO-designkraven. Men att de trots detta ändå är betydligt bättre än sitt rykte. Och som Bengt N påpekar – det är heller inte speciellt många kaminer som ett sådant undantag skulle gälla.

Så även om de gamla kaminerna inte riktigt skulle klara kraven som gäller för nya rumsvärmare så skulle bidraget av skadliga emissioner bli totalt sett mycket litet. Varför det borde gå att argumentera för att även undanta dessa. Men problemet blir hur man ska göra med gränsdragningen. Boverket skulle kunna göra det enkelt för sig genom att överlåta till kommunen att fälla avgörandet. Men detta skulle innebära att vi får hundratals olika tolkningar och regler. Det tror jag inte att vi vill se.

Jag tror heller inte att en gammal ”mer eller mindre utbänd plåtkamin” har någon större attraktion på begagnatmarknaden. Vattenmatlade kökspannor är definitionsmässigt värmepannor ”avsedda för primär uppvärmning” och varken kan eller ska undantas från miljökraven. Det finns all anledning för oss att noga följa det som händer, och det ska bli intressant att få ser hur boverket gör sin gränsdragning. Det handlar trots allt om ganska få objekt som ligger ute på andrahandsmarknaden. Så eftersom dessa har ett stort kulturhistoriskt bevarandevärde borde det med lite god vilja gå att hitta lösningar.

Med detta sagt så tycker jag att vi ska sluta gnälla på boverket och istället försöka föra en konstruktiv och saklig dialog med handläggarna. Det är så lätt att läsa in det man som betraktare vill se när man kritiserar en myndighet. Tänk på att bakom varje myndighetsbeslut finns en människa av kött och blod, och som i de allra flesta fall vill göra ett bra jobb. Jag kan garantera att handläggarna har långt mycket mer på sitt bord att ta hänsyn till, än att till varje pris djävlas med oss som spisägare. Låt oss glädjas åt att vi fått som vi vill när det gäller vedspisarna.

Nu gäller nya tag för att även klara nästa steg. Här tror jag att MSB och beredskapsfrågorna kring vad som händer vid strömavbrott i ett allt mer elberoende samhälle kan vara viktiga argument som talar för vår sak. Men det återstår att se.